Att enbart följa tabeller för att få fram optimalt kvävebehov i sin spannmål kan bli mycket dyrt.
Anna-Karin Krijger från Hushållningssällskapet Skaraborg kom till Växjö Möte 2012 för att tala om optimala kvävegivor. Hon berättade att den optimala kvävegivan varierar otroligt mycket. I försök har hon kommit fram till att givan i höstvete kan variera med ungefär 100 kg kväve per hektar, vilket är mycket pengar. Detta beror på grödans skördepotential och kväveleveransen från marken. Att anlägga en nollruta och mäta med N-sensor är en bra idé, då man där ser markens kväveleverans.
Även för höstkorn visar försöken att den optimala kvävegivan varierar, mer än 70 kg kväve per hektar. Försöket visar också att det ofta inte är någon lönsamhet att höstgödsla.
Att veta hur mineraliseringen artar sig och hur bra grödan svarar på detta kan vara svårt att uppskatta. I ett försök i Klagstorp visade det sig att ett mycket glest bestånd av höstvete med uppskattad skörd på gott och väl fem ton, till slut gav tio ton per hektar.
Gunilla Frostgård på Yara berättade att vete har en stor kompensationsförmåga och att även sent upptag av näringsämnen kan ge hög skörd. Hon berättade också att Yara är i färd med att prova sitt system för absolut kalibrering i höstsäd. Det ska hjälpa lantbrukaren att nå högre skörd med Yara N-sensor. Sensorn ska själv kunna bestämma kvävekompletteringen genom att lantbrukaren matar in skördepotential, mineraliseringspotential och grödans utvecklingsstadium. Tidigare har man använt sig av kalksalpetermätaren för kalibrering.
Vidare berättade Sandra Jämtgård om ny forskning som visar att växter kan ta upp aminosyror, vilka innehåller kväve och finns i jordbruksmark. Genom att få växterna att ta upp mer aminosyror, skulle man kunna tillföra mindre kväve genom gödsel.