För att minska näringsläckaget samt ytterligare binda kol i marken är det lämpligt att odla en fånggröda på alla arealer som ska sås eller planteras på våren. Ur miljösynpunkt är detta att föredra även framför höstspannmål. Men då höstspannmål är lönsammare än vårspannmål generellt sett är det inte många lantbrukare som väljer mellangröda och korn i stället för höstvete.
Försök i Danmark har dock visat att vid reducerad jordbearbetning och tidig sådd av höstspannmål så blir skillnaderna mot mellangröda och vårspannmål inte så dramatiska.
Men att så höstspannmål tidigt har sina utmaningar. Det ska hinnas med, det kan bli en för frodig gröda innan vintern och det kan bli problem med löss och virusinfektioner om man inte hinner spruta mot lössen under hösten.
I de danska försök som gjorts har det dock visat sig att råg går utmärkt att så redan i månadsskiftet augusti/september. Tidigt sådd råg avkastade enligt dessa försök dessutom 2 ton mer per hektar.
Sen finns det andra fördelar med att minska på höstspannmålen och det är om man har problem med resistens i gräsogräs. Den bästa medicinen mot det är att endast odla höstspannmål ett år i följd och bryta av med så många vårgrödor som möjligt.
Mellangrödor har i försök även visat sig vara effektiva mot rotogräs som kvickrot och tistel.
Då det dessutom finns insekter i marken som äter frön av exempelvis renkavle är det rimligt att anta att effekten av dessa småkryp blir bättre om marken bearbetas så lite som möjligt samt hålls grön hela året. Se inslaget om den formen av bekämpning av renkavle genom att klicka här.