Man får förutsätta att välutbildade ekonomer på Riksbanken, bland regeringspartier och på finansinstitut kan räkna och planera, men för en lekman som undertecknad förefaller det som att de faktiskt inte kan det.

Det började med att sedelpressarna gick varma under det första pandemiåret 2020 och att räntan sänktes med besked. Det blev en kraftigt dopad ekonomi och frågade man ekonomer då om detta inte kunde leda till inflation så var svaret inte självklart ja.
Det var inte heller någon kostnadsökning som ledde till inflation under åren 2020 och 2021 eftersom priset på fastigheter och mark inte räknas in i dessa beräkningar.

Man kan som lekman fråga sig varför inte villapriser är med i inflationsberäkningarna när räntorna är det.
Hade så varit fallet hade vi sett inflation betydligt tidigare och även kunnat agera tidigare.
Det som sker nu är kraftiga överreaktioner som antagligen är mycket skadligt för såväl ekonomi som arbetsmarknad.
Nu finns bara ett mål och det är att få ner inflationen till 2 procent. Det är som ett rött skynke, kosta vad det kostar vill!
Eftersom inflationen hela tiden mäts en månad mot hur det var vid samma månad ett år tidigare syns inte förändringar i närtid. Prisökningen kan ha avstannat helt i dag men det syns inte i de officiella siffrorna.
Inte heller de fem räntehöjningar om totalt 3 procent har vi sett den fulla effekten av i dag, och då planeras ändå minst två till, i april och i juni, kanske med 0,5 till 0,75 procent respektive 0,3 till 0,5 procent.

Jag är ganska säker på att inflationen redan är på väg ner i verkligheten.
Priset på energi har fallit rejält och tittar man på livsmedel så har de produkter som lantbruket producerar och som ska förädlas till livsmedel fallit i pris i nästan ett år nu medan priserna i butik har ökat. Det är således en eftersläpning och priset i butik kommer sannolikt att vika av neråt inom kort.
Det har stått klart i över ett halvår. Men det var första gången man hört det från någon av näringslivstopparna. Det var ICAs nya vd som i TV nyheterna i går tisdag, i en intervju efter samtal med finansministern, antydde att så nog rimligtvis är fallet. Lantbruksprodukterna har fallit i pris under lång tid och rejält och därmed kommer livsmedelspriserna att falla framöver. Tack för det Nina Jönsson.
Att sänka matmomsen på vissa varor som Marie Nygren, chef för Coop, föreslog blir ju bara en snedvriden konkurrens mellan produkter.

Mot denna bakgrund är snart bara räntan det som driver inflationen uppåt och den är då ironiskt nog till för att dämpa den samma.
Hade Riksbanken varit smart hade de tagit det lite lugnt nu och sett vad det verkligen blir för effekter av de räntehöjningar som redan är gjorda.
Man kanske till och med bör sänka 0,5 procent i dag, men man får definitivt avvakta ett till två år och se effekter av nuvarande ränteläge innan man höjer mer.

Det hade lugnat marknaden, skapat lite välbehövlig stabilitet samt minskat risken för ökad arbetslöshet.
Den enda som tjänat på det senaste årets galenskap är den svenska staten som hela tiden får in ökade intäkter i form av moms. Inte märkligt att de kan betala ut det ena stödpaketet efter det andra.
Så för att inte skapa ett fullständigt kaos med en våg av konkurser bland företag och privatpersoner och ökad arbetslöshet, höj inte räntan mer de närmsta två åren.
Och lika viktigt. Blir det tal om en sänkning av räntan. Ta inte heller då i för mycket. Under 1,5 till 2 procent är inte sunt. Det skapar situationer där affärer sker helt utan ansvar. Det gäller såväl företagare som privatpersoner.

För lantbrukets del är räntebördan ett större hot än allt annat som priser på gödsel och energi. Svenskt lantbruk har en samlad skuld på cirka 400 miljarder kronor. De 3 procenten räntan höjts så här långt innebär en ökad kostnad på 12 miljarder kronor per år. Det är som exempel 4 000 kronor per hektar utslaget på hela den svenska åkermarken. Dessa pengar måste också tas ut via livsmedelspriset och driver inflation. Ränteuppgången måste stoppa nu, annars driver den upp matpriserna igen.