Hur lantbrukare och turismföretagare motverkar effekter av vattenbrist på Öland och Gotland står i fokus för en ny studie vid Linnéuniversitetet som publicerats i den tvärvetenskapliga tidskriften Environment, Development and Sustainability.

Öland och Gotland har sedan länge en ansträngd vattensituation med återkommande perioder av torka och fungerar i studien som fallexempel på arbete för en hållbar förvaltning av vattenresurser i ett förändrat klimat. Lantbruk och turism är de två största vattenkonsumenterna på öarna. Studien baseras på enkäter och diskussioner i fokusgrupper bestående av turismsektorn, kommuner och offentliga organisationer med koppling till lantbruk och vatten. Frågor som undersöks är kunskap, ansvar, beteenden och åtgärder med koppling till vattenbrist.

Många åtgärder görs och innovativa lösningar föreslås
Studien, som är presenterad av Teresia Borgman på Greppa Näringen,  visar att medvetenheten om vattenbrist och torka är stor hos aktörer i både turism och jordbrukssektorn.

– Lantbrukarna på Öland och Gotland är vana vid vattenbrist och har ganska väl utarbetade strategier för att hantera en normal torr sommar. Det gäller allt ifrån val av gröda och byggandet av bevattningsdammar till att inte tvätta stallarna lika ofta. Men ett allt varmare klimat gör att lantbrukarna kommer att behöva anpassa sig ännu mer än tidigare till torra somrar, säger Stina Alriksson vid Linnéuniversitetetet som är en av forskarna bakom studien.

Flera åtgärder föreslås bland deltagarna i studien. Lantbrukare fokuserar på traditionella och välbeprövade åtgärder för att säkra vattentillgången, som ökat antal bevattningsdammar, insamling av regnvatten och att spara vatten. Turismindustrin föreslår mer innovativa idéer som att återcirkulera vatten och beteendeförändringar.

Förebyggande åtgärder, till exempel nya lösningar för att minska vattenförbrukningen föreslås av alla grupperna. Det kan för lantbrukets del, handla om att börja odla grödor som är mer motståndskraftiga mot torka och att använda renat avloppsvatten för bevattning. Andra förslag är förebyggande åtgärder, till exempel fördämningar i vattendrag för att få vattenflödet att sakta ned innan det når havet, eller att göra en vattenplan för den egna gården. Ett fåtal av lantbrukarna planerade att ändra sin produktion eller minska antalet djur.

Konsensus kring behov av helhetslösningar
Samtliga tillfrågade hade idéer om vilka beteenden som borde förändras hos andra, i större utsträckning än hos den egna gruppen. Alla tillfrågade ansåg också att deras egen kunskap var relativt hög, vilket man inte trodde om andra aktörer eller allmänheten. De anser dock att intresset och medvetenheten om vattenbristen nu ökar och att medvetenhet är viktigt för att kunna hitta en lösning på problemet. Samtliga poängterar att det behövs informationskampanjer för att ändra människors beteenden kring vattenkonsumtion. Det finns också konsensus kring behovet av att hitta helhetslösningar och ökat samarbete, men synen kring vem som borde initiera och leda processen skiljer sig åt.

Både lantbruks- och turismsektorn är motiverade att arbeta med vattenresurser och -hantering. Att hjälpa till med verktyg för att tänka utanför boxen och hitta cirkulära lösningar och andra lösningar kan förebygga vattenbristen, skriver artikelförfattarna. Det kan handla om att förenkla administrationsprocessen för tillstånd för bevattningsdammar, våtmarksrestaurering, eller lösningar som minskar vattenbrist, som att använda renat vatten för bevattning, enligt artikeln. Det behövs också samarbeten mellan olika sektorer för att undvika en situation där man skyller på varandra och hitta helhetslösningar.

– Kanske går det att samarbeta med ett närliggande besöksmål för att gemensamt hitta lösningar? Vatten som använts för tvätt eller bad hos den ena kanske kan användas för bevattning hos den andra? funderar Stina Alriksson.

Öka vatteneffektiviteten i lantbruket
Tellie Karlsson arbetar med klimat- och växtodlingsfrågor på Greppa Näringen och är placerad på Jordbruksverket i Kalmar. Hon är väl bekant med vattenproblematiken på Öland och Gotland.

– Under de sista åren har det blivit värre och åren när det kommer tillräckligt med regn blir färre. Det byggs många dammar för att samla vatten på vintern och sedan kunna bevattna på sommaren. Det görs på alla typer av gårdar då det finns många nötgårdar som är beroende av grovfoder till sina djur men även en del specialodling som lök och bönor.

– Generellt skulle jag säga att alla jobbar med att öka vatteneffektiviteten. Det är ett ständigt problem här. Det handlar främst om att spara mer vatten i form av dammar, men även anpassning av vad man odlar, till exempel odlar en del råg på hösten som de tar som helsäd innan majsen sås för att optimera grovfodret. Vad det gäller växtnäring så är det lättare att optimera och styra den om man har bevattning, då man kan vattna ned gödningen till grödan för att den ska ge verkan vid rätt tillfälle, säger hon.