Textilmaterial baserade på cellulosa kan göra klädbranschen mer hållbar. Idag skapas cellulosatextilier främst från trä, men en studie ledd av forskare från Chalmers visar på möjligheten att i stället använda jordbruksrester från havre och vete.

Metoden är enklare och kräver färre kemikalier jämfört med tillverkning av skogsbaserad cellulosa, och kan öka värdet på jordbrukets restprodukter.
Klädtillverkning från den vattenkrävande bomullen ger ett stort klimatavtryck. De senaste åren har cellulosa från andra råvaror därför seglat upp som ett alternativ för en mer resurssmart textilproduktion, men fokus har hittills legat på att skapa cellulosafibrerna från trä. I den nyligen publicerade studien har forskarna undersökt en annan väg för cellulosafibertillverkningen, genom att använda jordbruksrester som finns i stora mängder i Sverige.
I studien testade forskarna havreskal, vetestrå, potatisskal och pressade sockerbetor. Havreskal och vetestrå visade sig fungera bäst och smidigast för att skapa den textilmassa, så kallad dissolvingmassa, som används för att tillverka kläder.
– Med den här metoden, som vi har vidareutvecklat i studien, visar vi att det går att göra textilmassa av vissa jordbruksrester. Det är ett viktigt steg mot att kunna skapa textil av restprodukter i stället för att använda bomull, som inte är klimatvänligt, eller trä: en råvara som vi vill använda till väldigt mycket, samtidigt som den behöver värnas ur klimatsynpunkt, säger Diana Bernin, docent på institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers och senior forskare i studien.

Mer hållbar tillverkning med lut
I processen som forskargruppen har arbetat med används bland annat sodakokning. Det innebär att råvaran kokas i lut, vilket gör tillverkningen mer hållbar.
– Lut innehåller inga gifter eller ämnen som påverkar naturen. Sodakokning fungerar inte för träfibrer, så jämfört med cellulosatillverkning från skogen krävs färre kemikalier när textilmassan skapas från vetestrå och havreskal. Det är också en enklare process, bland annat eftersom det inte krävs bearbetningar som flisning och avbarkning. Dessutom kan det ekonomiska värdet av havre och vete ökas, när det som idag är restströmmar i stället kan användas som råmaterial för cellulosautvinning, säger hon.
Enligt Diana Bernin är det troligt att flera andra restprodukter från jordbruket kan användas för textiltillverkning med den utvecklade metoden. Bland annat är hon involverad i ett internationellt projekt som – med hjälp av metoden i studien – har kunnat visa att presskaka, en sorts pressat gräs, från åkervall, fungerar mycket bra för att skapa textilmassa.
I fortsatta, ännu ej publicerade, studier har forskarna också gått ett steg längre mot praktisk tillämpning av textilmassorna, och lyckats skapa textila fibrer från såväl textilmassa från vete, som den från åkervall.

Hopp om att använda befintliga industrier
På längre sikt ser hon goda möjligheter att använda pappersmassaindustrin, där teknik och processer redan finns på plats, för att göra textilmassa från jordbruksrester.
– Om vi kan utnyttja vår befintliga industri och justera processerna i stället för att bygga nya produktionsanläggningar är mycket vunnet, säger hon.
Studiens huvudförfattare är Joanna Wojtasz, tidigare postdoktoral forskare på Chalmers och numera forskare på innovationsföretaget Tree To Textile, som är en samarbetspartner i projektet.
– Studien visar att det finns mycket potential i resterna från jordbruket. Vi bör verkligen inte bortse från möjligheten att använda den här sortens cellulosaströmmar till våra framtida kläder, säger Joanna Wojtasz.