Nyfödda grisar som väger under 1 000 gram ställer ofta till det i besättningen. De är svaga, har svårt att ta sig fram och dia och dukar många gånger under. Men det gäller för smågrisproducenterna att ta tag i problemet, för med allt större kullar blir det allt fler nyfödda grisar som hamnar under 1 000 gram.
I danska försök delade man upp nyfödda grisar i fyra grupper; varma och hungriga, kalla och hungriga, varma och mätta och kalla och mätta.
Naturligtvis var överlevnadsgraden sämst i gruppen med kalla och hungriga.
Det man kom fram till i undersökningen, som utfördes av Seges, var att det mest avgörande är att tillföra råmjölk. Det räcker med 10 ml och på endast fyra timmar har grisen tagit till sig antikropparna i råmjölken. Först därefter måste den kalla grisen värmas upp och det är ett lite större arbete.
Att ge energitillskott till svaga grisar visar sig inte lika effektivt som råmjölk och uppvärmning.
Viktigt för ett gott resultat är således full kontroll under grisningen så att selekteringen kan ske snabbt och åtgärder sättas in i de grupper som behöver omvårdnad. Därmed kan man snabbare gå vidare på kullutjämning mellan mödrar och ammor. Se tidigare artikel i ämnet här.