I Tullstorpsån i södra Skåne har lantbrukarna gått all-in med att anlägga våtmarker och göra flera andra åtgärder för renare vatten och mer biologisk mångfald. Vattnet har också blivit renare när det gäller fosfor.

Tullstorpsån är ett cirka tre mil långt vattendrag som mynnar i havet nära Trelleborg. Ån rinner genom en bygd med mycket jordbruk och bördig åkermark. Enligt vattendirektivets klassning av ån har den ”måttlig status”. Det är den tredje klassen av vattendirektivets fem klasser och målet är att nå till det fjärde steget som heter ”god status”. Anledningen till klassningen är problem med övergödning av vattnet och att ån är rätad och rensad vilket påverkar den biologiska mångfalden i och invid vattnet.

Redan för 15 år sedan påbörjades ett ambitiöst arbete för Tullstorpsån. Projektet har drivits annorlunda än de flesta andra projekt genom stor delaktighet från markägarna och att Tullstorpsån Ekonomiska Förening bildats. Bland de många åtgärder som gjorts är att cirka en mil av vattendraget har återmeandrats, 45 våtmarker har anlagts och tvåstegsdiken konstruerats. Åtgärderna har bekostats av statliga medel och EU-medel i kombination. Nu har arbetet med Tullstorpsån utvärderats av en grupp erfarna våtmarks- och vattenvårdskonsulter.

Mindre fosfor men inte mindre kväve
En av slutsatserna är att vattnet blivit renare, i alla fall när det gäller fosfor. Halten av fosfatfosfor har nästan halverats och på årsbasis har den totala fosforhalten minskat med 20 till 30 procent. Men för att klara vattendirektivets mål behöver halten totalfosfor halveras från de senaste årens nivå. Kvävehalterna har däremot inte minskat utan snarare ökat något.

Vattnets form
Trots de omfattande fysiska miljöåtgärderna är vattendraget fortfarande för påverkat för att nå vattendirektivets mål om god ekologisk status. Utvärderarna ställer därför frågan om det är möjligt att nå god ekologisk status i ett avrinningsområde där det samtidigt finns andra samhällsviktiga mål. En viktig kommande fråga blir om Tullstorpsån ska bedömas som så kallat kraftigt modifierat vatten (KMV) med vattendirektivets undantagsmöjlighet. Då blir ribban något lägre och färre åtgärder kan behövas. Undantaget gäller i så fall de fysiska åtgärderna för vattnets form och inte åtgärder i området för minskat näringsläckage från åkermarken.

Markanvändning
De 45 våtmarkerna omfattar totalt 207 hektar våtmarksyta. För det har 109 hektar åkermark och 47 hektar betesmark behövt tas i anspråk. Samtidigt har 53 hektar ny betesmark skapats. Och 440 000 m3 schaktmassor har använts för att förbättra 92 hektar åkermark där markytan kunnat höjas i svackor. Christoffer Bonthron är projektledare för arbetet med Tullstorpsån och kommenterar utvärderingen.

– Utvärderingen visar att andelen betesmark har ökat, oklassad mark har ombildats till våtmarksblock och schaktmassor har använts för att förbättra åkermark i anslutning till våtmarksprojekten. Detta visar att vi inte behöver “offra” så mycket åkermark för våtmarksprojekt vilket ofta framhävs, förklarar han.

Utvärderarna skriver att det finns mycket att lära av arbetet med Tullstorpsån för andra markägare och projektledare. Utöver framgångarna med åtgärdsarbetet har även sociala och kulturella värden troligtvis varit av stor betydelse för markägarna. Och den sammanlagda miljöeffekten av de många åtgärderna har ännu inte fått full verkan eftersom det årligen pågått byggprojekt som stört förhållandena. De kommande årens mätningar blir viktiga.

Utvärderarna påpekar också att vattenanläggningar som våtmarker har en begränsad livslängd och förutsätter underhåll. Om de inte underhålls kan funktioner som vattenrening med tiden försämras och det byggs upp en underhållsskuld.
Det rapporterar Markus Hoffmann på Greppa Näringen.