Genom att öka stubbhöjden med 20 centimeter ökar tröskans kapacitet med 20–35 procent och skördekostnaderna minskar.
Genom att köra mindre mängd material genom tröskan kan den ha bredare skärbord eller köras snabbare fram över fältet. Resultatet blir mindre bränsleförbrukning, mindre arbetskostnad och mindre antal timmar på tröskan vilket framförallt minskar kostnaden för värdeminskning och underhåll.
Den höga stubben putsas därefter ner med någon form av klippare som mycket väl kan köras i kombination med jordbearbetningsredskap med utrustning för sådd av mellangröda. Kostnaden för att putsa ner stubben är mindre än det man vinner på tröskan.
Dessutom får man fördelen av att tröskan hinner avverka större areal per dag och att den efterföljande putsningen kan ske på natten och morgonen eller en regnig dag.
Beräkningar som gjorts visar att tröskkostnaden kan minska med cirka 290 kronor per hektar genom att stubbhöjden ökas och att en efterföljande putsningen kostar cirka 95 kronor per hektar. Nettovinsten blir således cirka 200 kronor per hektar.
På NilehnTeknik ställde vi frågan hur många som tillämpar hög stubb för att minska tröskkostnaderna och av 173 svar sade sig 15 procent att de alltid kör med hög stubb, 43 procent att de alltid sätter låg stubb och 42 procent att det beror på.
En anledning till att sätta låg stubb är att man vill samla mesta möjliga halm till gårdens djur. Men om man har gott om halm är det bättre att tröska med högre stubb och i stället pressa större areal för att erhålla samma mängd halm. Anledningen är att kvaliteten på halmen är sämre nere vid marken och kan man undvika den är det naturligtvis bra.