En internationell kartläggning av lantbruksforskning visar att länder med en stark jordbrukssektor satsar mer på tillämpad lantbruksforskning, att kopplingen mellan rådgivning och forskning inom Sverige har potential att stärkas och att Sverige i flera avseenden avviker påtagligt från de studerade länderna.
En kartläggning som jämför lantbruksforskningen i Sverige med Danmark, Finland, Frankrike, Nederländerna, USA och Storbritannien visar att skillnaderna är stora mellan de olika ländernas system för lantbruksforskning.
Det franska systemet för lantbruksforskning imponerar och är minst sagt kraftfullt. Troligtvis beror framgången på frankrikes ställning som viktigt jordbruksland med en uttalad agenda att utveckla och stärka sin näring. Även Nederländernas system för lantbruksforskning är ytterst välutvecklat . Där är man dessutom, tillsammans med Storbritannien, framgångsrika på att attrahera forskningsmedel från EU-systemet. På temat finansiering visar även studien att den insamling på frivillig basis som görs från Sveriges lantbrukare till nyttostyrd lantbruksforskning via Stiftelsen Lantbruksforskning, är unik i sitt slag. I studien kan man också se att Danmark ligger långt fram när det gäller att ha en väl fungerande rådgivning som arbetar nära forskningen. Inom Sverige finns där en stor utvecklingspotential för att öka kunskapsspridningen.
– En av Stiftelsen Lantbruksforsknings utmaningar är att utveckla former för att stärka forskningens värdekedja, det vill säga stärka samspelet mellan grundläggande forskning, behovsmotiverad forskning samt rådgivning och kommersialisering av forskningsresultaten, säger Björn Sundell som skrivit rapporten.
Kartläggningen har genomförts på uppdrag av Stiftelsen Lantbruksforskning. Studien har gjorts för att få fördjupad kunskap om olika system för lantbruksforskning, hur väl de fungerar och hur vi i Sverige kan stärka och utveckla den svenska lantbruksforskningen. Fokus i kartläggningen ligger på tillämpad forskning.