Stora skillnader mellan våtmarker och dess förmåga att minska näringsläckaget
Att restaurera våtmarker i jordbrukslandskap kan vara ett effektivt sätt att motverka kväveförluster, enligt en ny studie av forskare vid Århus universitet i Danmark. Men det behövs fler åtgärder än så för att uppnå god ekologisk status för vatten längs den danska kusten, skriver rapportförfattarna.
Tidigare studier visar att mängden kväve som fångas upp av restaurerade våtmarker varierar kraftigt. Artikeln refererar till studier av svenska våtmarker som avskilt mellan 20 och 1100 kilo kväve per hektar och år, medan danska våtmarker avskilt mellan 42 och 308 kilo kväve per hektar och år.
Syftet med studien, här presenterad av Teresia Borgman på Greppa Näringen, var bland annat att utvärdera hur mycket kväve som fångas upp av danska restaurerade våtmarker och att utvärdera hur effektiva åtgärderna har varit för att motverka kväveförluster under de senaste fyra decennierna.
Studien omfattade 35 danska restaurerade våtmarker av olika slag, som kärr, grunda sjöar och svämplan längs vattendrag. Med restaurerade våtmarker avsågs marker som tidigare dränerats och sedan återställts genom återvätning. Enbart återvätning innebar däremot inte att våtmarkerna återställts till de ekologiska förhållanden som rådde före dräneringen, poängterade rapportförfattarna.
Mindre kväve än tidigare
I studien kunde forskarna se att våtmarkerna minskade kväveförlusterna med 110 kilo kväve per hektar och år för totalkväve och 130 kilo kväve per hektar och år för nitrat. Det här var mycket lägre nivåer än tidigare uppskattningar av årsmedelvärden för hur mycket kväve som avskilts av danska våtmarker.
Några faktorer som skulle kunna förklara minskningen är att nyare våtmarker nås av mindre kväve på grund av förbättrade jordbruksmetoder som fång- och mellangrödor samt striktare regler kring gödsling. Forskarna kunde också se att nyare restaureringsprojekt inte minskade kväveförlusterna lika effektivt, något som skulle kunna bero på att det inte längre ställs lika höga krav på restaureringsprojekt när det gäller hur mycket kväve de ska avskiljas. Anledningen till de sänkta kraven har varit att större arealer ska omfattas och att fler våtmarksprojekt ska kunna genomföras.
Helhetsperspektiv
Restaurerade våtmarker skulle inte ensamma räcka för att Danmark ska uppnå målen för att minska näringstillförseln till landets kustvatten, enligt studien. För det krävs att restaurering av våtmarker kombineras med andra åtgärder som minskad tillförsel av gödselmedel och kanske till och med att den nuvarande produktionsmodellen för jordbruket omvärderas, diskuterar forskarna i artikeln. De ser också en risk med att inkludera våtmarker som tar emot lite kväve i restaureringsprogram, eftersom det skulle kunna ha en negativ effekt på den biologiska mångfalden och ekosystemet. Forskargruppen drar slutsatsen att det behövs ett helhetsperspektiv som integrerar restaurering av våtmarker med andra frågor som ändrad markanvändning, hur intensivt jordbruket bedrivs samt hur näringsämnen hanteras.

