Hårdare regler om gödselspridning, gällande från 1 januari 2010, bör inte få några negativa konsekvenser för lantbruket, tvärt om. För ett stort antal lantbrukare blir skillnaden marginell, för andra krävs investering i ökad lagringskapacitet, men å andra sidan större gödselvärde som plus.
Det finns givetvis en anledning till de nya reglerna. Höstspannmål tar inte upp några stora mängder växtnäring på hösten, därför är det oekonomiskt att sprida gödsel inför sådd av höstspannmål. Höstoljeväxter tar upp stora mängder kväve på hösten och därför är det fortsatt tillåtet att sprida gödsel till denna gröda. Det är inte heller lönsamt att sprida gödsel i en sjö, därför får man inte längre sprida nära vattendrag. De nya reglerna ställer även krav på att lantbrukaren gör beräkningar som visar hur stallgödseln sprids och varför. Man kan förutsätta att så redan sker på de flesta gårdar och därmed är det ingen ökad kostnad.
Sett till dagens priser på handelsgödsel är ett ton flytgödsel värt cirka 50 kronor när vi värderar innehållet av kväve, fosfor och kalium. Till det kommer andra växtnäringsämnen samt viktiga humusämnen. För att göra en realistisk jämförelse mot handelsgödsel minskar vi värdet på flytgödseln med 15 kronor per ton. Med priset 35 kronor per ton flytgödsel har vi ett pris som är justerat mot den större kostnad det innebär att sprida fltgödsel jämfört med handelsgödsel.
Självklart är det en god investering att bygga ut lagrinskapaciteten på gården så att all gödsel kan lagras för vårspridning. Likaså bör man som lantbrukare titta på de system som i dag finns för rationell och kostnadseffektiv spridning. Gödsel kan pumpas i rör långa sträckor i stället för att transporteras i tunnor på väg och gödsel kan spridas i växande gröda med ramper som är 24 meter. Då passa ofta de ordinarie körspåren.
Att anpassa sig till de nya reglerna, om man inte redan följer dem, innebär således ökade intäkter i stället för ökade kostnader. Den som hävdar något annat är bara ute efter en sak, svarta rubriker.