Tidigt ute med kvävet
Från 1 mars är det tillåtet att gödsla våra grödor men var kan det vara viktigt att lägga en tidig kvävegiva och var skall man hellre låta bli? Det är ingen lätt fråga att besvara och beror också på vilket väder vi till slut har den enskilda säsongen. Vi har haft en varm höst och en mild vinter vilket resulterat i en mycket tidig utveckling av våra grödor och frodigare bestånd än normalt. Tidig utveckling och väl utvecklade bestånd från hösten är en stor fördel då skördepotentialen då är hög. Beståndet bromsar inte skörden och det gäller att förvalta förutsättningarna så väl det går.
Vid riktigt höga skördenivåer, 11 ton höstvete/ha, bortförs ca 180 – 190 kg N/ha bara i kärnan beroende på om det är till foder eller brödvete. Dessutom behöver grödan naturligtvis bygga upp rötter, strå, blad mm. vilka också behöver kväve och som inte fullt ut kan flyttas till kärnan. Det totala kväveupptaget behöver vara i storleksordningen ca 270 – 300 kg N i grödan för att nå 11 ton/ha. En del av kvävet kommer naturligtvis från mineraliseringen men resterande del måste gödslas. Bidraget från gödsling kommer oftast behöva ligga mellan ca 200-250 kg N/ha beroende på markförhållanden. Vid så höga nivåer kan vi inte lägga allt kväve i tidiga stadier då grödan inte klarar att ta upp så stora mängder utan att riskera att bli alltför frodig, med för många ax och liggsäd som resultat, även om många av våra sorter nu är tämligen stråstyva och därmed minskar risken.
Kväveeffektiviteten minskar också ju tidigare vi lägger kvävet. En större andel kommer att byggas in i annan biomassa än kärna och allt kan inte translokeras till kärnan. Vid höga skördenivåer måste vi räkna med att lägga en del av kvävet sent, d.v.s. ända fram mot axgång, dels för att minska risken för liggsäd dels för att kunna utnyttja skördepotentialen. Samtidigt är det trots allt är enklare att bedöma skördepotentialen desto senare vi kommer i grödans utveckling.
Från senare års försök och från råd i länder i vår omgivning, bör en gräns för då en tidig giva t o m kan vara negativ, ligga på ca 900 utvecklade skott/m2 (ett utvecklat skott har 3 blad eller mer). Över detta antal har vi inte mer att hämta när det gäller optimalt axantal och skotten är så utvecklade att de inte reduceras. Se figur 2. Här bör kväve finnas tillgängligt till stråskjutningen men inte tidigare. År 2014 inföll begynnande stråskjutning, DC 30, ca 15 april i Skåne och några dagar senare i norra Götaland och Svealand. Så här långt kan nog 2015 liknas vid år 2014 när det gäller grödornas utveckling. Det innebär att höstvetet behöver ha god tillgång till kväve från mitten av april d.v.s. att huvudgivan skall vara tillgänglig för grödan då. Hälften av grödans totala kvävebehov skall tas upp under ca 4 veckor i stråskjutningsfasen. Endast 25% tas upp före stråskjutning och ca 25% från axgång och framåt.
Om man inte vill räkna, bör 900 skott sammanfalla ganska väl med att plantorna har 3 välutvecklade skott per planta, inklusive huvudskottet, eller mera. (ca 300 plantor / m2 x 3 skott = 900 skott/m2) I bestånd där plantorna är sent sådda och bara har 2 välutvecklade skott inkl. huvudskottet kan man lägga en tidig kvävegiva för att gynna utvecklingen av skott som går fram till ax. Är det upptorkat och fina körförhållanden kan man lägga ca 40-50 kg N från första mars, ett så här tidigt år när tillväxten redan är igång. Det handlar då om en ren försäkring för att inte få alltför lite kväve i beståndet senare inför stråskjutningen om det skulle bli torrt efter nästa giva. Det viktigaste är inte att maximalt antal skott anläggs utan att rätt antal skott blir kvar efter reduktionen under stråskjutning. Mycket kväve tidigt i grödans utveckling innebär också ökad risk för denitrifikationsförluster då kvävet kommer att bli kvar i marken under lång tid innan upptagning och därför kan riskera att denitrifieras vid kraftigare regn.
Tyvärr diskuteras sällan gödslingen av höstsäd vid sidan om höstvete. Därför har vi inte så stor kunskap om optimala beståndsutseenden. Principerna är dock helt säkert de samma dvs att huvudgivan kväve skall vara tillgänglig till stråskjutning och ser man på graderingar från 2014 tyder det på att rågen når DC 30 2-3 veckor före vetet och höstkornet ca 1-2 veckor före. Det ger också en indikation om när kvävet skall läggas.