Vid Aarhus Universitet har man gjort ett storskaligt försök med raffinering av klövervall för att i slutändan få protein till enmagade djur, som grisar och kycklingar. Det framkom vid danska Kvægkongres i Herning. För att minska importen av soja har åkerbönor eller rapskaka varit vanliga proteinkällor med cirka 1 500 respektive 927 kg råprotein per hektar. I klövervall är råproteinskörden 2 440 kg per hektar.

Genom att komprimera klövervallen får man ut grönsaft och pulpa. Grönsaften i sin tur raffineras till grönt protein och brunsaft. Brunsaften har i dagsläget inget användningsområde, men spås kunna passa i biogasproduktion. Det gröna proteinet motsvarar 25 procent av mängden klöver som pressades och är rent tekniskt upptagbart för enmagade djur. Pulpan som blir över ensileras och har ett procentuellt oförändrat råproteininnehåll. Detta tack vare att smältbarheten av det organiska materialet och innehållet av aska är reducerat.

Pulpan har även provats i försök på 36 mjölkkor, där den ställdes mot klövervallen från samma fält som pulpan ursprungligen kom ifrån. De två foderrecepten bestod av antingen 8 kg TS pulpaensilage, 4 kg TS majsensilage och 11 kg TS kraftfoder eller 8 kg TS klöverensilage, 4 kg TS majsensilage och 11 kg TS kraftfoder. Man såg att matlusten ökade i pulpa-utfodringen med 0,3 kg TS per dag till 23,0 kg TS. När korna åt pulpa avkastade de 37,0 kg ECM per ko och dag med en fetthalt på 3,85% och proteinhalt på 3,54%. När de däremot åt klöverensilageblandningen var avkastningen 33,5 kg ECM per ko och dag med en fetthalt på 3,81% och en proteinhalt på 3,58%.

En baksida med pulpautfodringen är dock att metanutsläppen från nötkreaturen ser ut att öka, men när det sätts i förhållande till den ökade mjölkproduktionen tror man på universitetet att miljöbelastningen inte ökar. En fördel med klöverodlingen är däremot större biodiversitet, ökad kolinlagring i jorden och minskad kväveutlakning jämfört med den traditionella majsodlingen.