Det är dags att fundera på gödsling av vallen. Uppmaningen kommer från Ingemar Gruvaeus på Yara. Den tidiga våren med höga temperaturer har gjort att tillväxten redan startat i södra Sverige. Ett år som detta kan det vara svårt att bestämma när kvävet ska köras ut, då det fortfarande är 2,5 till 3 månader kvar till skörd.
Körs kväve ut tidigt ökar chansen för att gräsen skall kunna utvecklas optimalt och ge maximal skörd. Men om det regnar mycket efter gödsling på ännu inte upptorkad mark, kan det snabbt bli syrebrist i jorden. Faran är då stor att en del kväve förloras genom denitrifikation, vilket leder till kvävebrist senare, med risk finns för låg proteinhalt och sänkt skörd.
Senarelagd gödsling medför också risker. Höga nitrathalter i fodret och minskad skörd kan bli resultatet om kväveeffekten försenas av torka. Optimalt vore naturligtvis att sprida riskerna genom att dela kvävet i två givor. En mer realistisk kompromiss är att vänta till marken är väl upptorkad och farbar utan spårbildning och tillväxten i gräset kommit igång. Tack vare vallens goda genomrotning i markytan behövs mindre fukt för kväveeffekt jämfört med spannmål.
Vallens svavelbehov är stort. Bortförsel av svavel är ca 1/10 av bortförd mängd kväve. Vid en vallskörd på 10 ton ts och 160 g råprotein, bortförs ca 260 kg N/ha och därmed ca 26 kg svavel.
Man kan inte räkna med någon kortsiktig effekt av det svavel som finns i stallgödsel, då detta i huvudsak är organiskt bundet och inte kommer grödan tillgodo direkt. Svavel kommer att mineraliseras på sikt, liksom det organiskt bundna kvävet. Relationen mellan S och N i denna mineraliseringsprocess är också 1:10.
Om man odlar blandvall bör man ha extra fokus på svavelbehovet eftersom baljväxterna fixerar N, men inte S.
Det går att lägga årets totala svavelbehov på våren, men det går lika bra att dela upp givan över skördarna.