I år blir den svenska skörden mindre än normalt till följd av torkan. LRF har i veckan räknat ut att svenska lantbrukare får se intäkterna minska med totalt 6 miljarder kronor. Skördeminskningen blir inte lika stor som torråret 2018 men då priset på spannmål är betydligt större i dag blir det ändå betydande summor.

Och 6 miljarder kronor är mycket pengar, det är 2 000 kronor per hektar utslaget på den totala svenska åkermarken, för att ta ett exempel.
Förra gången det var tufft för Sveriges lantbrukare var våren år 2022 då priset på gödsel och energi steg kraftigt i pris och då räknade LRF snabbt ut att svenskt lantbruk som kollektiv fick ökade kostnader med 9 miljarder kronor. Den gången lyckades LRF så bra i förhandlingarna att det kom stöd från svenska staten och när sen spannmålspriserna steg så slutade år 2022 som ett rekordår ekonomiskt för svenskt lantbruk.

Men varför är aldrig räntan ett bekymmer?
Ända sedan den första försiktiga räntehöjningen i april år 2022 har jag räknat ut hur mycket räntekostnaden ökar för svenskt lantbruk som kollektiv och publicerat i artiklar här på Lantbruksnytt.  Sedan den höjningen har det duggat tätt med den varan. Den senaste var nu i slutet av juni och då med 0,25 procent vilket fick styrräntan att hamna på 3,75 procent.
Då svenskt lantbruk har en samlad skuld på cirka 400 miljarder kronor innebär det att räntekostnaden ökat med hela 15 miljarder kronor sedan april 2022 och fram till i dag, och det ser ut som det kommer ytterligare en räntehöjning till i höst.
Det är exakt lika mycket som de 9 miljarderna våren år 2022 och minskad skörd i år om 6 miljarder kronor, tillsammans!
Jag har aldrig hört någon från lantbrukets organisationer som ansett att räntehöjningarna är ett bekymmer och även när jag pratar med företrädare för banker så ser de inte heller något större bekymmer, inte ännu i varje fall.

Men det är det!
När skörden minskar till följd av torka kompenseras detta ofta i form av ökat pris på spannmål.
När kostnaderna ökar till följd av ökat pris på insatsvaror som gödsel, växtskyddsmedel och energi kompenseras detta ofta i form av ökat pris på spannmål.
Men när räntan stiger sitter ofta de med stor skuldsättning bara med svartepetter på hand!
Även om 3,75 procents styrränta är en historiskt låg nivå så är skillnaden mellan tidigare 0 och nu 3,75 oändlig.
Detta kommer att skapa mycket stora problem inom lantbruket, som är synnerligen kapitalintensivt, och vi har ännu inte sett hela effekten av det.
15 miljarder kronor är 5 000 kronor per hektar, utslaget på den samlade svenska åkermarken.

År 2021, som får anses som ett normalår och då räntan var noll blev lantbruksföretagens överskott, som ska täcka kostnader för eget arbete och eget kapital 7,9 miljarder kronor enligt uppgifter från Jordbruksverket. Det vara ungefär samma resultat som år 2020.
Med samma grundförutsättning och nu med ytterligare 15 miljarder kronor i räntor blir siffran i stället minus 7,1 miljarder kronor.

Det kommer att bli kännbart och ett uppvaknande för många.
Krediter tas inte enbart för att köpa åkermark och bygga stallar. Det är många lantbrukare som finansierar traktorer och maskiner med så kallade maskinlån. De har i det närmaste haft 0-ränta under lång tid, då maskintillverkarna som en marknadsföringsåtgärd, subventionerat räntan.
Att köpa en lantbruksmaskin med finansiering till 0-ränta är inte svårt då lantbruksmaskiner har synnerligen liten värdeminskning.
Det finns exempel där lantbrukare köpt en traktor och några år senare bytt in den och då fått lika mycket betalt som traktorn en gång kostade vid inköpet. Är då även räntan 0 är det inte svårt att få ihop den traktoraffären!
Men nu blir det kanske plötsligt 5-7 procent ränta på befintliga och nya maskinlån.
Räntan kommer att bli ett mycket stort bekymmer för svenskt lantbruk och det kommer att rita om kartan rejält.
Etablerade lantbruk med liten skuldsättning kommer att få möjlighet att flytta fram positionerna medan de med stor skuldsättning får kämpa för att överleva.
Detta kommer sannolikt medföra att lantbruket minskar sin tillväxttakt då de lantbrukare med stor egen kassa ofta är de som är mest återhållsamma vad gäller investeringar jämfört med de med mindre eget kapital, ofta yngre.
Så den som vill se ökade investeringar i svenskt lantbruk och på så vis ökad svensk livsmedelsproduktion, ja den ska debattera räntan och inget annat.
Nu kan vän av ordning säga att det är ju Riksbanken som bestämmer räntan, helt bortkopplat från Riksdagen och politikerna, men givetvis hänger det ihop. Riksbankens styrelse kan bytas ut!