Värmeväxlare borde kunna vara ett sätt att minska energiåtgången vid torkning av spannmål. Men en nyare typ av värmeväxlare som JTI har studerat, visar att den visserligen kan spara ca 20 procent energi men att den ändå inte är lönsam att investera i.
– En värmeväxlare i en spannmålstork används bara under en kort tid varje år. Det är det som gör en sådan investering olönsam, säger Gunnar Lundin vid JTI.
Att torka spannmål kräver stora mängder energi. I en oljeeldad varmluftstork behövs cirka 1,85 liter eldningsolja per ton spannmål och procentenhet nedtorkning, plus el för att driva fläktar, transportörer osv. Det motsvarar cirka 20 procent av den totala mängd energi som krävs för att producera 1 ton spannmål.
Användning av värmeväxlare är mycket vanligt i bostäder, men att koppla dem till varmluftstorkars frånluft är förhållandevis oprövat. JTI fick i uppdrag att utvärdera detta av LRF genom projektet “Goda affärer på förnybar energi”.
JTI:s Gunnar Lundin gjorde överslagsmässiga beräkningar vid spannmålstorkning med en nyutvecklad typ av värmeväxlare, kallad Rototerm, utifrån skriftlig produktinformaton.
– Även om Rototerm i det här typfallet gav en energibesparing på cirka 20 %, och skulle kunna ha drifttekniska fördelar mot de värmeväxlare som har prövats tidigare, gör den totala prisbilden att den inte betalar sig, säger Gunnar Lundin.
Utöver värmeväxlare finns andra sätt att utnyttja den energi som finns i luften som lämnar varmluftstortorken. De svenska torktillverkarna Tornum och Akron har tagit fram sådana system som idag tillämpas kommersiellt. Gemensamt för dessa är att frånluft under senare delen av torkningsprocessen respektive från spannmålens kylning återförs för att utnyttjas vid torkningens tidigare faser.