Med världens största administrativa börda på företag och världens hårdaste regler vad gäller klimat och miljö så är det inte så märkligt att EU halkar efter vad gäller produktion jämfört med resten av världen. Tullar skyddar oss till viss del men samtidigt söker vi ökad frihandel, något som är bra men motstridigt. 

I dag är EU i stort sett självförsörjande på livsmedel. Vi har lite brist på vegetabiliska oljor, soja och socker men exporterar en del andra produkter i stället. När det gäller energi är dock importbehovet 50 procent. Kunde lantbruksproduktionen inom EU öka i stället för att minska skulle importbehovet av energi minska. Lantbruket kan producera stora mängder förnybar energi. Spannmål kan eldas eller göras om till etanol och inte minst biogas är bra, då det kan produceras på restprodukter från lantbruket, avfall från livsmedelsindustrin och matsvinn.
Och även om det görs en hel del projekt inom de grenarna så går det just nu åt det andra hållet i flera länder i EU.
I Nederländerna och Belgien får lantbrukare betalt av staten för att stänga ner framförallt animalieproduktion och i Danmark finns i dag politiker som vill halvera smågrisproduktionen, samtidigt som danska staten köper upp åkermark för att lägga den i träda.

Sverige mot strömmen
I Sverige har vi i dag politiker och myndigheter som hjälper lantbruket till att öka sin produktion av såväl livsmedel som energi, men det räcker inte långt i EU totalt.
Totalt i världen ökar såväl befolkningen som antalet personer som har råd att äta sig mätta. Behovet av livsmedel och energi ökar år från år, även om EU producerar allt mindre. Det innebär att produktionen ökar i delar av världen som inte tar särskilt stort ansvar för klimat och miljö.
Man frågar sig om det är politikernas ambition inom EU eller en total missbedömning?