Det kom att handla om ogräsbekämpning på den andra dagen av årets lökkonferens på Bäckaskgot slott. Utfasningen av Stomp och Totril ställer till det för odlarna.
Viktiga ogräspreparat för lökodlingen kommer att försvinna, men även om de inte hade gjort det är det viktigt att ha en alternativ strategi för att undvika resistens.
David Hansson vid Agrosystem på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, Alnarp har tittat på alternativ ogräsbekämpning med olika typer av teknik.
Bakgrunden är att ogräsmedlen Stomp och Totril får användas på dispens i år men efter det blir lantbrukarna tvungna att hitta andra vägar för ogräskontroll.
– Även om man har tillgång till kemiska växtskyddsmedel så finns alltid en risk för resistens och då är det bra att ha en alternativ strategi.
Deras forskning har visat att plöjningsfri odling och monokultur ökar risken för resistens.
– Man bör ha en bra växtföljd och vara noggrann med jordbearbetningen och rotogräs måste hållas i schack.
Under odlingssäsongen är en bra strategi att göra två falska såbädder innan den ordinarie före verklig sådd. Innan grödan kommer upp kan man bekämpa ogräs med flamning och första efter det tar man till ett kemiskt växtskyddsmedel.
– Man kan även göra en blindharvning innan grödan kommer upp.
Svartträda året innan är naturligtvis bäst, men är en mycket kostsam metod.
När det gäller lök, som sås tidigt, är det betydligt svårare att följa ovan rekommendation än om grödan sås sent.
– Man måste då fundera redan på hösten.
SLUs försök har visat att den första falska såbädden ska göras lite djupare än den andra, cirka 4 centimeter respektive 2 centimeter.
Varje falsk såbädd tar bort 60 ogräs per kvadratmeter och ogräsen minskar linjärt med en till fyra insatser. En dags extra fördröjd sådd ger sju ogräs mindre per kvadratmeter. Men vad gäller fördröjd sådd finns självklart en övre gräns då ogräsen blir för stora och svårare att ta död på.
– Kunde man hinna med dessa moment innan sådd av lök hade det varit bra. Men det är svårt eftersom löken ska sås tidigt.
Ju längre tid det tar från sådd till uppkomst ju bättre ogräskontroll eftersom man hinner bränna eller köra med brännande preparat.
– Detta går naturligtvis tvärt emot vad man eftersträvar i fröförädlingen, konstaterar David Hansson.
Det finns för och nackdelar med båda egenskaperna enligt David Hansson för om grödan kommer upp snabbt kan man gå på tidigare med aggressiv mekanisk bekämpning.
Flamning är en miljövänlig bekämpning och sker med 50–60 kg propangas per hektar. Ogräsen blir upphettade så cellväggarna brister och plantan vissnar och dör.
Ju fler dagar det går mellan sådd och flamning ju större blir ogräseffekten.
– En del lantbrukare som odlar lök anser att man måste ha någon enstaka planta av grödan uppe när man flammar för att få tillräcklig effekt. Man måste ha is i magen och rätt utrustning.
Ett kostsamt alternativ för ogräsbekämpning är ångning av jord i smala band. Det är en stor maskin med vattentank och uppvärmningssystem. Jorden värms upp till 85–90 grader 5 centimeter djupt i 10 centimeter smala band, just där raden ska sås. Med detta system minskade ogräsen med 90 procent. Då gick det åt 580 liter diesel per hektar för uppvärmningen plus maskinkostnaden. Totalt kostar detta därmed minst 15 000 kronor per hektar beroende på arealunderlag.
– Jämfört med många andra alternativ är detta ändå intressant, menar David Hansson.
Ett annat sätt att få bättre kontroll på ogräset är plantering i stället för sådd. Detta ger även större skörd, plus 20 ton per hektar i lök, men etableringen är kostsam, cirka 25 000 kronor per hektar.
Ett av de senaste sätten att kontrollera ogräs är att anpassa såtekniken så löken växer i lämpliga grupper för att en ogräsrobot ska kunna arbeta i odlingen senare.
– Även de mekaniska maskinerna för ogräsbekämpning förfinas för varje år. Skrappinnar eller fingerhjul har god effekt även inne i raden, men de kräver bra förhållanden och noggrann inställning.
Multimaskinen Cameleon som kan harva, så, gödsla och radrensa kan enligt David Hansson vara ett alternativ även i lök om den modifieras liten.
Robocrop, en automatisk ogräsrobot som kopplas till en traktor verkar fungera bra och har körts i praktisk drift i lök under 2011. Den maskinen har vi rapporterat om tidigare.
Det finns således många alternativ till kemiska preparat och att lägga ut en markduk i samband med sådd är ytterligare ett sätt.
– Men det har visat sig svårt att få ut denna duken exakt vid sådden.
Under en diskussion med lökodlarna på konferensen framkom att tekniken med att uppvärma jorden med diesel är fel väg att gå. Det är för kostsamt och tvärt emot tanken på en minskning av fossil energi.
Att arbeta förebyggande vad gäller växtföljd gör lökodlarna redan och spannmål är en vanlig förfrukt.
Blindharvningar är det alternativ odlarna verkar tro mest på men flamning är de skeptiska mot. Att flamma sent anser de som en stor riks för att skada löken.
Fingerhjul på mekanisk radrensare fungerar dåligt i lök. Hjulen är för stora i förhållande till lökens radavstånd och minskar man storleken på dessa hjul blir hastigheten för stor och jord stänker upp på plantorna.
Löksådd ska ske tidigt, men odlarnas erfarenhet är att man kan vänta en vecka mot dagens sådatum, det innebär att man hinner med en falsk såbädd till.
Spridningsreglerna för gödsel och användandet av fånggröda innebär att höstbearbetning inte är något bra alternativ för ogräskontroll.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att lökodlarna redan i dag anammar alla möjliga sätt för ogräskontroll men konstaterar att de kemiska preparaten måste finnas kvar som en möjlighet. Däremot ska de användas efter behovsanpassning och med försiktighet för att undvika resistens.
Den känsligaste perioden är när löken kommit upp och fram till dess den är så stor så man kan köra mekaniskt i den. I denna perioden behöver man kemikalier anser flera odlare.
Att harva på natten för att få färre ogräsfrö att gro är ett sätt att minska ogrästrycket men enligt David Hansson fungerar detta ibland bra men ibland dåligt i de försök som gjorts.

David Hansson vid Agrosystem på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, Alnarp.

Jordarten bestämmer taktiken när de kemiska preparaten för ogräskontroll försvinner och på lättare jordar verkar det bli enklast att klara sig.

Hushållningssällskapet i Kristianstad och HIR Malmöhus har gjort en undersökning om hur lökodlingen klarar sig utan Stomp och Tortil. Bakom projektet står Anna-Mia Björkholm och Stina Andersson och de har kommit fram till att det är mycket viktigt med en jämn uppkomst och därför måste man kunna bevattna om det är torrt.
Efter sådd och före uppkomst bekämpades ogräs på den tyngre jorden med 1 liter Boxer och 0,8 liter Pyramin och strax före uppkomst med 2 liter Reglone och 0,1 liter Agropol. Under den kritiska perioden från uppkomst till dess lökens första blad är 4–6 centimeter kördes ytterligare 0,3 liter Pyramin och därefter tre gånger med tio dagars mellanrum 1 liter Boxer och 0,2 liter Pyramin med 0,3 liter Fenix i de två sista behandlingarna.
Skillnaden på lätt jord var att man minskade dosen Pyramin och uteslöt Boxer i de två sista behandlingarna.
Av Boxer fick man större skador på löken på tyngre jord och det visade sig att man ska vara observant vid körning med Boxer och Fenix vid fuktig väderlek.
– Resultaten har varit varierande och vi kan konstatera att det behövs fler demonstrationer i stor skala för att veta, säger Anna-Mia Björkholm.
Fenix får endast användas i två behandlingar med totalt 0,7 liter per hektar. Ett resultat av försöket är att det är önskvärt att man får köra mer Fenix i lök.
Som referens till försöket kördes med Stomp och Totril och där blev skadorna på löken något mindre vilket resulterade i större skörd. I detta referensled var det även mindre mängd ogräs totalt sett.
– Vi kan konstatera att just nu är vi inte helt beredda den dag Stomp och Totril försvinner och Pyramin är ingen bra produkt att lära sig i systemet eftersom den troligtvis försvinner, säger Peter Hartvig, lökodlare på Flakkebjerg i Danmark.
Det bästa sättet verkar vara att köra Boxer och Fenix i små doser med täta intervaller, cirka 4–8 dagar.
Tittar man på vad som finns ute i Europa vad gäller aktiva substanser för herbicider till lök finner vi flumioxazin, flufenacet, dimethenamid, oxidiazon, bentazson, fluroxypyr, clopyralid, bromoxynil och metamitron.
Det finns alltså många möjligheter för bra produkter, men regelverket begränsar. – De fyra första substanserna är bäst men blir inte godkända i Sverige och Danmark. Det är de fem sistnämnda som kan vara en möjlighet och de finns i kända medel som Starane, Matrigon och Fighter. Dessa preparat är inte godkända i lök i dag men skulle kunna bli det om växtskyddsföretagen är intresserade, men det är förenat med stora kostnader att ta fram nya godkännelser för preparat.
LRF har nu ett program där kemikaliefirmorna kan söka medel för att ta fram nya preparat och registreringar. Kostnader som kan tas ur projektet är inköp av resthaltsdata och framtagande av försök för resthaltsstudier, fytotoxstudier, effektivitetsstudier, strategier för exempelvis ogrässtrategier samt köp av eventuella tjänster. Projektet är framtaget för att bredda tillgången på växtskyddsmedel för grödor som odlas i mindre omfattning och för mindre användningsområden.
En viktig sak som hänt när det gäller växtskyddsfrågorna i Sverige är att man lagt till en mening i det övergripande miljömålet för miljöpolitiken. Numera lyder formuleringen: att till näsa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
– Den sista är ett avgörande tillägg som har stor betydelse för vad som kommer att godkännas och inte inom växtskydd i Sverige. I och med det kan vi inte enbart ensidigt förbjuda preparat här om de fortsätter att vara godkända i andra länder. Det är en grund för produktion på lika villkor, säger Sunita Hallgren på LRF.