Trots att organogen jordbruksmark endast utgör en liten andel av den totala jordbruksarealen står dessa marker för en tredjedel av det svenska jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Organogen jordbruksmark är dikade torvmarker och sjöar där kol lagrats in sedan den senaste istiden. Utsläppen går att minska genom att åter täcka marken med vatten, men då förlorar vi samtidigt möjligheten att producera livsmedel på marken.

Utifrån dagens kunskapsläge är den mest effektiva metoden för att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser från organogen jordbruksmark att återställa dessa till våtmarker, så kallad återvätning. Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att undersöka möjligheterna med metoden och vilka effekterna blir om den används på jordbruksmark. I Sverige har vi drygt 200 000 hektar organogen mark som används till jordbruk, bland annat för odling av vall, ettåriga grödor och betesmark.

En slutsats är att det inte är tekniskt möjligt att återföra all organogen jordbruksmark i Sverige till våtmark. För bästa klimatnytta bör våtmarkernas vattenyta ligga stabilt nära markytan. Våtmarken kan också anläggas så att vattenytan ligger så pass högt så att en grund sjö eller damm bildas.

Anlägger vi en våtmark på åkermark förlorar vi möjligheten att producera livsmedel på marken.

– För att inte förlora mark som fortfarande är konkurrenskraftig vore det bästa att prioritera att återväta mark som en gång är dikad men som idag inte används för aktivt jordbruk, säger Tobias Markensten. Sådana marker läcker ofta lika mycket växthusgaser som mark som används.

Återföring av organogen jordbruksmark till våtmark är sällan lönsam för lantbrukaren eftersom inkomsterna från våtmark är mycket låg. Om samhället vill återväta jordbruksmark behövs därför ekonomisk kompensation till lantbrukaren.