Är det dags för ekologiskt lantbruk att ändra regelverken för att utöka möjligheterna att använda återvunnen fosfor från samhället? Den frågan ställdes vid en workshop som ordnades vid BioFach, den stora världsmässan och kongressen för ekologisk mat som årligen ordnas i Nürnberg. Initiativet kom från CORE Organic-projektet* IMPROVE-P.

Att sluta kretsloppen är en grundläggande strävan i ekologiskt lantbruk. Men denna målsättning är idag ganska långt borta när det gäller fosfor, med tanke på att näring inte återförs från samhället i någon större omfattning.

Idag är det ekologiska lantbruket beroende av det konventionella lantbruket då en del av den fosfor som tillförs kommer från konventionell stallgödsel eller från kött- och benmjöl från konventionella slakterier. Även råfosfat som bryts i dagbrott och som utgör en ändlig resurs är idag tillåtet att använda i ekologisk produktion. Denna är inte alltid lätt för grödorna att tillgodogöra sig – när pH i jorden är över 6 är den nästan helt otillgänglig. Brytningen är energikrävande, medför lokala miljöproblem och försiggår i politiskt instabila områden. Dessutom kan råfosfatet vara förorenat med kadmium och uran.

Om man inte köper in betydliga mängder gödsel finns risk att obalans uppstår så att ekologiska jordar på sikt utarmas på fosfor. Samtidigt orsakar avloppsslam och annat avfall från samhället miljö- och avfallshanteringsproblem istället för att näring och organiskt material återcirkuleras till den jord den en gång kom ifrån.

Frånvaron av föroreningar är viktigt för lantbrukarna
Stephanie Fischinger, ansvarig for forskning och utveckling vid den tyska ekolantbrukarorganisationen Bioland framhöll att fosfor är särskilt viktigt för baljväxter, som ju har en betydelsefull roll i ekologiska växtföljder. Bioland har genomfört en attitydundersökning bland lantbrukare vilka faktorer som de anser väga tyngst för att man ska vilja använda återvunnen fosfor i någon form. Viktigast för lantbrukarna är frånvaron av föroreningar och därefter gödningsmedlets effektivitet. Också energiåtgång i utvinningsprocessen, möjligheter till insyn i produktionsprocessen, pris och hur lätt det är att sprida är viktiga faktorer.

– Det som behövs nu är att vi går vidare med att definiera kriterier för kretsloppsfosfor, utvärderar produktionsprocesser och produkter och till sist anpassar regelverken, sa Stephanie Fischinger.

I linje med ekologiska principer, men mer forskning om risker behövs
Kurt Möller, koordinator för IMPROVE-P, gick snabbt igenom möjliga sätt att återföra fosfor såsom via kompost, rötrest och kött och benmjöl, men fokuserade sedan på olika metoder för att utvinna fosfor ur avloppsvatten och slam. Det är där det stora utflödet av fosfor från jordbruket hamnar.

Inom IMPROVE-P har man tagit fram ett faktablad om utvinning av fosfor från avloppsvatten och slam med olika kristalliserings- eller utfällningsmetoder. Slutprodukterna i dessa processer är antingen ammonium-magnesiumfosfat (struvit) eller kalciumfosfat. Det finns också möjlighet att förbränna slammet och använda askan, men mängden tungmetaller blir då relativt hög i förhållande till fosforkoncentrationen. I faktabladet konkluderas att användning av struvit och kalciumfosfat som återvunnits från avloppsslam, urin eller avloppsvatten är i linje med grundprinciperna för ekologiskt lantbruk, men att en mer detaljerad utvärdering av de kemikalier som används behöver göras, liksom mer forskning om risk för smittämnesspridning, innan entydiga rekommendationer kan ges. En fördel med struvit är att detta mineral inte är lättlösligt i vatten, men ändå lättillgängligt för växterna.

–Det gäller att studera det här på systemnivå och inte bara fokusera på varje enskild aspekt, sa Kurt Möller.

Workshopen, som leddes av Anne-Kristin Løes från norska Bioforsk Økologisk, avslutades med ett grupparbete där deltagarna hjälptes åt att fylla i en enkät om vilka former av fosforgödning man kan tänka sig att använda i ekoproduktion och vilka förutsättningar som i så fall bör uppfyllas för respektive gödningsmedel. Resultat från enkäten ska redovisas i en artikel om skillnader i attityder i de olika länderna som deltar i IMPROVE-P (Danmark, Norge, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och Österrike). Det kommer även tillgängliggöras på IMPROVE-P:s hemsida.