Forskare vid JTI,  Institutet för jordbruks- och miljöteknik, har hittat ännu en tillämpning för obemannade små flygplan, så kallade drönare eller UVA. Bilder tagna från flygplanet har använts för att identifiera markområden där riskerna är stora för fosforläckage till vattendrag.
Fosfor har gödande effekt på allt som växer, och finns i såväl stallgödsel som handelsgödsel. Vid övergödning av odlingar ökar risken för läckage till vattendrag, med oönskad igenväxning och algblomning som följd. Men det finns också andra riskfaktorer för fosforförluster: erosion, ytavrinning och stående vatten.
–    Det är viktigt att kunna kartlägga områden där riskerna för fosforförluster är särskilt stora, eftersom förebyggande insatser ger bäst effekt om de anpassas efter lokala förutsättningar, säger Anna Rydberg, chef Jordbruk på JTI, och den som har ansvarat för UAV-projektet som har utförts i samarbete med Institutionen för vatten och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Utifrån bilder tagna av UAV-planet på 250 meters höjd skapade man digitala ytmodeller över ett avrinningsområde. Man testade tre olika bildupplösningar: den högsta upplösningen gav 1 kvadratmeter markyta per pixel, den näst högsta 2 kvadratmeter markyta per pixel (motsvarande den nya nationella höjdmodellen NNH), och den lägsta upplösning som användes avbildade 50 kvadratmeter markyta per pixel (motsvarande Lantmäteriets äldre höjdmodell).
–    Ytmodellerna med en upplösning av 1 respektive 2 kvadratmeter markyta per pixel pekade ut i stort sett samma riskområden för fosforläckage. Det styrker att den rikstäckande NNH är fullt tillräcklig och ett bra tillskott som dataunderlag till fosformodellering. Upplösningen på 50 kvadratmeter var däremot för låg för att kunna användas, säger Anna Rydberg.
Upplösningen i ytmodellerna är viktig. För låg upplösning ökar risken att man missar områden där förlusterna är stora, och där åtgärder skulle kunna göra stor nytta om de sattes in. För hög upplösning innebär å andra sidan behov av mer omfattande beräkningar, eftersom datamängden då blir stor samtidigt som resultatet kan bli plottrigt och svårtolkat. Det är alltså viktigt med lagom hög upplösning på ytmodellerna för att fosformodellerna ska ge optimalt resultat.
Forskarna genomförde också en enkätundersökning med lantbrukare i området för att hämta in deras observationer och erfarenheter kring de tre risktyperna.
–    Vi såg att våra data identifierade generellt större områden som riskområden jämfört med lantbrukarnas bedömningar. Användningen av de verktyg och modeller som vi använde bör därför kunna leda till säkrare gränsdragningar för riskområden där det är mest ange-läget att sätta in åtgärder för att minska fosforförluster, säger Anna Rydberg.
Hon menar att den typ av data som togs fram inom ramen för projektet skulle kunna vara av intresse även i andra sammanhang.
–    Digitala ytmodeller skulle kunna användas för att skapa bättre beslutsstödsmodeller för exempelvis gödsling på fältnivå eller för att bestämma bästa placering för anläggning av nya våt¬marker, säger Anna Rydberg.