På VDI Land.Technik AgEng är det alltid ett flertal föredrag som handlar om elektronik med dess problem och möjligheter. Vi sammanfattar årets experter.

Matthias Rothmund redogjorde för Horschs så kallade Daisy Chains på precisionssåmaskiner och sprutor. Efterhand som allt fler maskiner kommer med individuell kontroll av såhus och munstycken blir det tal om en egen liten dator (ECU) vid varje enhet som i sin tur kommunicerar med en större styrenhet centralt på maskinen. Alla dessa mindre datorer är inkopplade med kabel och risken är såklart inte bara att det kan bli kabelbrott eller glappkontakt, utan att en sådan enhet även kan få ett internt fel.

Detta tror Horsch sig ha löst genom att ha signalmatning från två håll och därmed blir det lättare för systemet att tala om vilken enhet som är ur funktion eller var ett kabelbrott finns. För lantbrukaren skulle detta även kunna innebära att man kan koppla bort en enhet och köra vidare med en mista, vilket i vissa fall kan vara överkomligt i väntan på reparation. Noggrannare tester ska göras under 2018.

Timo Oksanen från finska Aalto University lade fram ett förslag för integrering av fyrhjuls- och redskapsstyrning via Isobus. Idag finns det autostyrsystem som kommunicerar över Isobus, men endast en grad av styrning kan utföras (ex framaxelns hjul).

Timo nämner ett extremt fall med exempelvis en fyrhjulsstyrd traktor och ett efterföljande redskap med styrbar axel, vilket idag hade krävt externt monterade system. Enligt honom hade det funnits plats inom ISO11783-standarden för ett protokoll som stödjer styrning i både andra och tredje grad.

Georg Happich från Agco berättade om hur det går för utvecklingen av Tractor Implement Management, TIM, där ett redskap ska kunna styra traktorns framkörningshastighet. Ingenjörerna kommer i ganska rask takt på fler funktioner som skulle kunna automatiseras, men där säkerhetsfrågan också ska spela in.

Vidare har man alla äldre Isobus-redskap som inte ska blandas in i frågan och det kommer krävas ett gediget arbete gentemot maskinhandlarna för att höja kunskapsnivån och därmed undvika försäljning av maskiner som inte stödjer samma funktioner.

Norbert Schlingmann från AEF berättade om framtida implementeringar inom AEFs certifieringsområde Isobus och vad för information som kan vara intressant för lantbrukaren att koppla ihop med sin maskin. Han pratade om jordanalyser och drönare som kan styra mängden insatsvaror, samt om maskiner som kontrollerar andra maskiner och om sammankoppling av information från olika vågsystem.

Dessutom har AEF fått en plats i nätverket Internet of Things, vilket betyder att de inte bara kan få utvecklingsmedel utan också lättare kan sprida lantbruksinformation till vår omvärld. Ett exempel är kommunicering mellan lantbruksmaskiner i transport och fordon med högre hastighet på våra vägar.

Sist ut var Kai Oetzel från Claas, som talade om flexibla styrsystem med bakgrund av att Claas tagit fram en Isobus-lösning för att övervaka och styra ett efterföljande redskap via en vanlig läsplatta. Förutom att läsplattan är betydligt billigare än specialutvecklade monitors för lantbrukssektorn, är fördelen även att internetuppkoppling gör det enkelt att både ladda hem nya programvaror och dela med sig av fältdata.

Nackdelen med konsumentelektronik är i sin tur att maskintillverkarna blir helt i händerna på exempelvis Apple eller Samsung, vilket i sin tur leder till att maskinens mjukvaruuppdateringar kan ta längre tid att få godkända. Scenariot kan vändas åt andra hållet med, där tillverkaren av läsplattan bestämmer sig för att uppdatera dess operativsystem och där avsaknad av vettig framförhållning gör att lantbruksmaskintillverkaren kan få en maskinstyrning som inte fungerar hundraprocentigt.