Vilda pollinatörer behövs för både livsmedelsförsörjningen och den biologiska mångfalden. Forskare vid bland annat Göteborgs Universitet konstaterar i en studie att pollinatörerna gynnas av en större mångfald i grödor och ett mer mosaiklikt odlingslandskap.

Julia Osterman är forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskaper vid Göteborgs Universitet. Tillsammans med en rad forskare över hela världen har hon nyligen publicerat en vetenskaplig artikel om hur en större variation i jordbrukslandskapet gynnar pollinatörer, liksom skördeutbytet för grödor beroende av pollinering. Här sammanfattas artikeln av Nina Nordh på Greppa Näringen.
– Ett mer heterogent landskap som gynnar pollinatörer kan uppnås genom en större variation i både grödor och i naturen runtomkring. I ett mer mosaiklikt landskap kan man bland annat förvänta sig fler naturliga kantzoner, vilket kan vara positivt för pollinatörer, säger Julia Osterman.

Större variation i grödor gynnsamt för pollinatörer
I dag odlas framför allt vindpollinerande eller självpollinerande grödor i Sverige, och pollineringen av dessa påverkar därför inte skördeutbytet så mycket. Däremot påverkas pollinatörernas möjligheter att få föda, och därmed deras överlevnad, av vad som odlas på fälten och när.
Julia Osterman förklarar att generellt har Sverige färre grödor och en mindre variation i grödorna än länder med varmare klimat.
– Trots begränsningar i klimatet kan vi ändå försöka öka variationen i grödor, både i deras rumsliga och tidsmässiga fördelning.
I en tidigare studie från i våras som Julia Osterman deltagit i (Fijen m.fl. 2025) beskrivs olika sätt att öka variationen av blommande växter i odlingslandskapet, men utan att ta odlingsytor i anspråk. Ett exempel är att använda sig av mellangrödor samt att dela upp fält och odla flera olika grödor i ett område. Det senare hjälper inte minst de vilda bin som ofta inte flyger mer än några hundra meter.
– Det kan också vara intressant att överväga bland annat insådd (undersowing) eller remsodling (strip cropping), säger Julia Osterman.

Återskapa naturliga blomrika miljöer
En minskning av fältens storlek, i kombination med fler naturliga inslag som träddungar, hagar och ängar, gynnar också de pollinerande insekterna eftersom det blir en större variation av blommande växter i landskapet. Att låta skogsbryn intill odlingsfält vara mer öppna och där skapa blomrika miljöer är ett annat sätt att skapa miljöer som underlättar för insekter att få mat och boplatser.
– Vi kan också återetablera de halvnaturliga gräsmarker, som ängar och betesmarker, som har försvunnit i vårt landskap. Det skulle vara ett bra sätt att hjälpa pollinatörer och deras pollineringstjänster, säger Julia Osterman.
Hon betonar att ett varierat och blomrikt landskap är en investering i både naturens och jordbrukets framtid.
– Att gynna pollinatörer genom ett mer varierat och blomrikt landskap är en investering i både naturens och jordbrukets framtid. Med rätt åtgärder kan förutsättningar skapas för ett hållbart jordbruk där biologisk mångfald och livsmedelsproduktion går hand i hand.