EU höjer tullarna på rysk och belarusisk gödsel, men beroendet av importerade insatsvaror består. Samtidigt görs det billigare att importera gödsel från andra länder, eftersom Europas egen produktion inte räcker för att täcka behovet.

Under 2024 importerade EU omkring 4,4 miljoner ton ryska gödselprodukter som omfattas av de nya tullreglerna. Det motsvarade cirka 30 procent av unionens totala import av dessa produkter. Året före uppgick importen till 3,6 miljoner ton. Trots ambitionen att minska beroendet av Ryssland förblev landet därmed en central leverantör till den europeiska marknaden. Sedan dess har EU infört successivt högre tullar på berörda gödselprodukter från Ryssland och Belarus. Från juli 2026 är tullnivån för vissa kvävegödselmedel 6,5 procent plus 60 euro per ton, med planerade höjningar framöver. Samtidigt har EU tillfälligt slopat de ordinarie importtullarna på vissa kvävegödselmedel och råvaror, bland annat urea och ammoniak, från andra länder. Åtgärden gäller till den 31 maj 2027 inom fastställda tullkvoter och beräknas minska importkostnaderna med omkring 60 miljoner euro. Syftet är att bredda leverantörsbasen och minska beroendet av ryska och belarusiska produkter. Men Europas behov av importerad gödsel kvarstår. Enligt EU-kommissionen importeras omkring 30 procent av kvävegödseln, 70 procent av fosforgödseln och 40 procent av kaliumgödseln. Att snabbt ersätta den ryska importen med egen produktion är svårt, inte minst när det gäller kvävegödsel. Naturgas används både som råvara och energikälla vid tillverkningen av ammoniak, som i sin tur används för att producera flera kvävegödselmedel. Gasen står för omkring 70 procent av produktionskostnaden, enligt EU-kommissionen. Höga europeiska gaspriser försämrar därför konkurrenskraften för unionens egna gödselproducenter och gör marknaden känslig för störningar i den globala energiförsörjningen. Under 2026 har oron kring transporterna genom Hormuzsundet och störningar i Mellanöstern bidragit till högre energi- och gödselpriser. För svenska lantbrukare innebär utvecklingen att tillgången och priset på gödsel fortsatt påverkas av internationella handelsflöden, även när den direkta importen från Ryssland är begränsad. Gödsel kan passera genom andra EU-länder innan den når Sverige, vilket gör att importstatistiken inte alltid visar var produkten ursprungligen tillverkades. Dessutom följer priset på gödsel inte automatiskt priset på spannmål. Om insatskostnaderna stiger utan att avräkningspriserna följer med försämras lantbrukets lönsamhet. EU:s tullpolitik kan alltså minska det direkta beroendet av rysk gödsel, men den undanröjer inte sårbarheten. I stället ökar betydelsen av alternativa leverantörer, internationella råvarupriser och energikostnaderna för Europas framtida gödselförsörjning.