I förra veckan hamnade ett svenskt mejeri i blåsväder då media valde att vinkla svensk osttillverkning på ett märkligt sätt . Det handlade om att mögel skars bort från ostar och sen packades om. Något som skett i alla tider och är tillåtet av myndigheterna. Det är nämligen som så att när den del av osten som angripits av mögel är avlägsnad är resten av osten helt okej att konsumera. Ett utmärkt sätt att minska matsvinnet på och inte något som varken mejerier eller mjölkproducenter ska behöva tycka är pinsamt, tvärt om. Det är att ta ansvar för ett hållbarare samhälle.
Det finns flera saker att förundra sig över i denna sak.
För det första funderar man över hur den anställda tänkte som gick till media med denna information i stället för att ställa frågan till sin egen arbetsgivare.
För det andra funderar man på varför det kritiseras i media över huvud taget då det är tillåtet enligt lagen och ingen fara för konsument och bra för att minska matsvinnet.
Ena dagen läser man om att matsvinnet ska minska och hur varor med kort datum kan utnyttjas på olika sätt och hur alla ska ta ansvar för att inte livsmedel går till spillo, medan man i nästa ögonblick möts av den den här typen av artiklar.

Kunskapen om livsmedelsproduktion är i dag liten bland allmänheten. Italiensk parmaskinka tycker många om men vi som varit i ett torkhus för denna delikatess vet att det inte bara är mögel i  dessa byggnader, där vimlar av råttor. När skinkan når butik finns naturligtvis varken mögel eller råttor med. Det finns hur många exempel som helst att lyfta fram. Livsmedel produceras inte i kliniskt rena laboratorium utan i naturen av djur och växter.

När man tillverkar flygmaskiner har de från första dag ett antal timmar som de får flyga och sen är de egentligen förbrukade. När flygmaskinen kommer upp i denna tid görs en noggrann besiktning och eventuellt åtgärder och i de flesta fall får de så kallad gångtidsförlängning.
Det är ett bra system i ett hållbarhetsperspektiv och sällan hör man någon charterturist ringa till sin lokala tidning när denne kommit hem från Kanarieöarna, klagande på att resan hem minsann var med ett gångtidsförlängt flygplan.

Detta är en debattartikel av Anders Niléhn