Ljusmiljön i en ladugård påverkar korna, och med LED-teknik går det att laborera med både ljusstyrka och färg i belysningen. Att använda rött och blått ljus under delar av dygnet, vilket har förespråkats, verkar dock inte ge några fördelar.

Man ska inte krångla till det, ett jämnt vitt ljus och en tydlig skillnad mellan dag och natt verkar vara det enklaste och bästa för korna. Det visar Sofia Lindkvist i en avhandling från SLU.

Redan i slutet av 1800-talet rekommenderade agronom Hjalmar Nathorst fönster och tillgång på dagsljus i mjölkladugårdar. En ljus ladugård sågs som en förbättring av inomhusmiljön, personalens arbetsförhållanden och djurhälsan. Nästan hundra år senare visade forskare att mjölkproduktionen kan öka med 0,5 till 3,3 kg dagligen om det naturliga dagsljuset utökades med hjälp av artificiellt ljus till totalt 16 eller 18 timmar. Mer ljus än så har ingen effekt, eftersom korna även behöver en mörk period.

I takt med att LED-armaturer har blivit mer tillgängliga och avancerade har de blivit intressanta också i lantbruket, eftersom de håller länge och är energisnåla. Tillverkarna har även marknadsfört möjligheten att utnyttja ljus i olika färger: teorin har bland annat varit att blått ljus skulle öka aktiviteten hos korna, och att rött ljus kan användas under natten så att personalen kan övervaka djuren utan att störa dem, eftersom det röda ljuset inte uppfattas som ljus av kor. Tydliga vetenskapliga belägg för dessa påståenden har dock saknats.

Sofia Lindkvist har i sitt doktorsarbete vid SLU fördjupat sig i dessa frågor. Hon har undersökt hur ljusmiljön i kostallar påverkar mjölkkor genom att testa olika ljusintensiteter och färger och ljus som är jämnt eller ojämnt fördelat i en byggnad. Dessutom har hon jämfört olika sätt att mäta och bättre beskriva ljusmiljön.

Pupillerna reagerar inte på rött ljus, men korna gör det
I den första studien undersökte Sofia Lindkvist hur kornas pupiller reagerar vid olika färg på ljuset och resultaten visar att de reagerar annorlunda på rött ljus jämfört med vitt och blått.

– Det skulle kunna visa att det finns en sanning bakom påståendet att korna inte ser rött ljus. Men när vi sedan jämförde dessa tre ljusfärger när de användes som artificiellt dagsljus under fem veckor kunde vi inte se någon skillnad i vare sig dygnsrytm eller mjölkmängd. Att ögonen inte reagerade på rött ljus beror nog snarare på att det röda ljuset inte stimulerar de näthinneceller som signalerar att pupillen ska dra ihop sig, säger Sofia.

Det faktum att mjölkmängden var konstant med alla tre ljusfärger under en period när den förväntades minska tyder på att ljusintensiteten och belysningsprogrammet (antal timmar med ljus) är viktigare än den faktiska färgen på LED-ljuset.

– Vi undersökte också nivån av sömnhormonet melatonin i blodet, som är kopplad till vår biologiska klocka, och det visade sig att korna svarade hormonellt på samma sätt oavsett färg. Ett starkt rött ljus uppfattades som dag och det var inte heller någon ökad aktivitet med blått ljus. Ett vanligt vitt ljus fungerar bra, man behöver inte krångla till det, säger Sofia Lindkvist.

Klarar hinderbana i både ljus och i mörker
I doktorsarbetet gjordes också en studie där korna fick gå igenom en hinderbana i olika ljusmiljöer, både ljusa och mörka miljöer, men också i jämnt och ojämnt ljus, och i ljus med olika färg. Korna gick lika obehindrat igenom banan i mörker som i starkt vitt ljus. I svagt rött ljus där vissa delar av hinderbanan var bättre upplysta än andra, gick korna dock långsammare och verkade undersöka sin omgivning närmare. Forskarnas slutsats är att kor ser bra i mörker, men är mer försiktiga i en ganska mörk miljö med ojämn belysning.

– Det här är intressant eftersom nattbelysning är obligatorisk för nötkreatur enligt den svenska djurskyddslagen, medan man i exempelvis Storbritannien måste ha det släckt under natten. Korna ser bra i mörker så det finns egentligen ingen anledning att ha det ljust nattetid, säger Sofia Lindkvist.

Gårdsstudie
Hur ser det då ut i svenska kostallar idag, och hur kan man avgöra om belysningen är ändamålsenlig? För att få en bild av detta undersökte Sofia Lindkvist ljusmiljöer på fyra svenska mjölkgårdar. Att mäta ljus med endast en metod visade sig vara svårt eftersom gårdarnas byggnader, inredning och förutsättningar skiljde sig markant, och därför använde hon flera olika metoder. De övergripande resultaten bekräftar vad man har sett i tidigare, liknande undersökningar: att ljusmiljön skilde sig markant både mellan och inom gårdarna. Mest intressant var att det på alla gårdar uppmättes väldigt ojämnt ljus, och att ljusmiljön inte på någon gård nådde upp till vad som rekommenderas för en arbetsplats för människor. Att använda andra mätinstrument än enbart en luxmätare gav en förfinad beskrivning av ljusmiljön, vilket gör det lättare att skapa ljusmiljöer anpassade till kor.

Avhandlingen ger viktig kunskap om hur vi ska ljussätta en ladugård. Kor behöver inte ljus för att hitta i ladugården under natten, färgen på ljuset verkar dessutom vara mindre viktig än ljusets intensitet och att det är en jämn spridning av ljuset.

– När ljusmiljön i en ladugård utformas behöver man ta hänsyn till dagsljusinsläpp, ljusarmaturer och deras placering, inredningen och färger, samt byggnadens placering med hänsyn till väderstreck och omgivningen, avslutar Sofia Lindkvist.

Studierna har finansierats av Stiftelsen lantbruksforskning och SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård. En längre populärt skriven sammanfattning på svenska finns på s. 73–75 i avhandlingen.