Enligt uppgift anser 69 procent av de svenska lantbrukarna att lönsamheten är dålig, eller ganska dålig och värst drabbade är växtodlingsföretag och mjölkproducenter.

Det framgår av den Lantbruksbarometer som tagits fram av Ludvig & Co, Swedbank och de fristående Sparbankerna i Sverige och som presenterades i dag.
Det kan tyckas märkligt då lönsamheten är mycket bra just nu inom grisproduktion och växtodling medan mjölkproduktionen är ganska normal men har en mycket ljus framtid.
Priset på mjölk har stigit i två månader i sträck nu på världsmarknaden och även lite i Sverige samtidigt som svenska mejerier tror på en stabil prisuppgång hela nästa år.

Om man tittar på fakta så kostar i dag vete 2:74 kronor per kg på Matif i Paris och på Ludvig & Co säger man att vete i dag kan säljas för 2:45 kronor per kg vid leverans i skörd 2024. Det är historiskt höga nivåer, även om det ligger långt under de dryga 4 kronor som gällde strax efter den ryska invasionen i Ukraina, men då var gödsel och energi i förhållande ännu kostsammare.
Om man tar en veteskörd på 7 ton blir det en intäkt på drygt 17 000 kronor.
Får man 7 ton kärna får man cirka 3 ton halm och det är värt ytterligare 1 500 kronor i strängen.
Intäkterna i en veteodling uppgår således i dag till närmre 19 000 kronor per hektar.
För att erhålla denna intäkt måste man jordbearbeta, så, gödsla, spruta och tröska.
För att erhålla 7 ton vete per hektar behöver det enligt schablon tillföras 165 kg N, 22 kg P och 30 kg K. Det kostar i dag 3 000 kronor per hektar.
För att hålla borta ogräset, insekter och svamp behöver man köpa kemikalier för 2 500 kronor och för att utföra två jordbearbetningar, en kombisådd, fyra sprutningar, två kompletterande kvävegivor och att åka över hela arealen med en tröska för att bärga skörden får man till en maskinstation betala 3 500 kronor. Många större gårdar med egen maskinpark kan utföra arbetet till en mindre kostnad.
Ränta för insatskapital blir i detta fallet 300 kronor, vid en ränta på 7 procent och efter detta har lantbrukaren att betala för torkning och transport av spannmålen, prissatt till 1 600 kronor per hektar av Ludvig & Co. Kvar till TB II är då 7 600 kronor per hektar som ska täcka arrende eller ränta på åkermarken.

I denna kalkyl har vi inte med EU-stöd då en sund näring bör klara sig utan bidrag men vill man ha med det blir kalkylen i år 1 655 kronor per hektar bättre och då kan det även tillkomma stöd för mellangröda och liknande, något som enbart gör kalkylen trevligare.

För att spannmålsodlingen inte ska gå ihop i dag måste något av följande skett på lantbruket:
Ett, man har betalt mer än 7 600 kronor per hektar i arrende.
Två, man har köpt åkermark för mer än 108 000 kronor per hektar, blir 7 600 kronor per år och hektar vid 7 procent ränta.
Självklart får man inte tag på åkermark för 108 000 kronor som ger 7 ton vete per hektar och den som då betalar mer måste ha något annat mål med investeringen än att växtodlingen ska vara lönsam. Den som betalar för mycket för arrendet har däremot försatt sig i ett riktigt problem.
Givetvis kan kalkylen slå fel ett enskilt år då torkan slår till eller det regnar under skörd, men även om intäkten 19 000 kronor blir noll vart femte år så blir ju TB II ändå 2 850 kronor i snitt per år. Den som tror att allt slår fel vart femte år ska betala maximalt 2 850 kronor per hektar för arrendet och maximalt 40 000 kronor per hektar vid köp av åkermark.

En annan viktig sak för att lyckas är att sälja och köpa synkroniserat. Går spannmålskalkylen ihop i dag med nuvarande priser; sälj 50 procent av skörden, köp all gödsel samt växtskyddsmedel och fyll dieseltanken. Bevaka därefter spannmålspriset och sälj resten i takt med grödans utveckling.
Försvinner då skörden i en översvämning i början av augusti har lantbrukaren problem om spannmålspriset gått upp. (Har det gått ner är det ju bara att handla för att fylla kontraktet) Detta är något som det borde gå att försäkra sig emot och det är inte omöjligt att det kommer sådana lösningar i framtiden. Det finns en stor mängd olika typer av grödförsäkring i våra grannländer i Europa som skulle kunna dyka upp även i Sverige.
Så länge de inte finns får man gå på exemplet ovan, ta höjd för noll intäkt vart femte år när kalkylen läggs.

Tittar man på spannmålskalkylerna från Hushållningssällskapen från 1980 och fram till i dag ser man att TB II aldrig varit bättre än nu, något som även det bekräftas av Ludvig & Co.

Två saker kan förklara den negativa bilden bland svenska lantbrukare i dag. För stor skuldsättning och därmed stora problem nu när räntan stiger eller att man bara dras med i det allmänna negativa med inflationsproblem, koranbränningar, försenat Nato-medlemskap, terrorattacker och krig i vårt närområde.
Representant för Swedbank kommenterade Lantbruksbarometern för Lantbruksnytt och trodde att båda dessa faktorer låg till grunden för den negativa bilden och den lilla framtidstron, mer än verklig fakta inom lantbruksekonomin.
Swedbanks representant tryckte även på det faktum att insatsvarorna stigit mycket i pris den senaste tiden i kombination med att avräkningspriserna fallit.
Då Lantbruksnytt förklarade att insatsvaror som energi och gödsel fallit minst lika mycket i pris det senaste året jämfört med prisnedgången på exempelvis spannmål och mjölk samtidigt som köttet i det närmaste stått stilla i pris, ändrade Swedbank sin uppfattning till viss del.
Det är lätt att bara fokusera på de priser som går fel väg och glömma dem som går rätt väg!

En annan villfarelse är att svenska lantbrukare alltid har konkurrensnackdelar jämfört med övriga länder i Europa och i världen. Givetvis finns det både för och nackdelar. Sverige har hårdare djurskyddsregler än andra länder och det kostar. Nu kommer en hel del andra länder så sakta ikapp vad gäller det.
Men i Danmark har man fastighetsskatt på ekonomibyggnader, gödselräkenskaper och snart en CO2-avgift på lantbruket. I Tyskland är normalt elen betydligt kostsammare jämfört med i Sverige och de har skatt på bevattningsvatten. Bara för att ta några få exempel.

Det finns givetvis en mängd lantbrukare som betalt för mycket för åkermarken man köpt den senaste tiden och även lånat pengar till maskiner som kanske inte nödvändigtvis behövts på gården, och som nu får stora problem, men för lantbruket som kollektiv kommer näringen att klara ränteuppgången och anpassa sig till den nivå på kanske 7 till 8 procent som blir det nya normala. Priset på det som köps och sälj i kombination med markpriser och arrenden anpassas till den nya räntenivån. Det kan bli smärtsamt för en del men det löser sig på sikt för lantbruket som kollektiv.

På Swedbank ville man inte kommentera om banken nu tar höjd för ökade kreditförluster inom lantbruket men konstaterade i samma mening att det på senare tid varit några större mjölkgårdar som gått omkull i Sverige. Dessa ska enligt uppgift haft lönsamhetsbekymmer under flera år.
De lantbruksföretag som går omkull den närmsta tiden kan vara sådana som inte klarar sig oavsett omvärldsläge.
På Swedbank anser man dock att det kan bli en lite annorlunda tid och deras plan är att hålla lantbrukskunderna nära sig.