Tvärtemot vad som förväntades gav oljerättika som fånggröda större avgång av lustgas när den plöjdes ner än två baljväxtfånggrödor i ett nytt danskt försök presenterat av Markus Hoffmann på Greppa Näringen. Nya pusselbitar behövs för att förstå fånggrödans nettoeffekt på lustgasavgång från marken.

Kunskapen om fånggrödor förfinas. Från att ha setts som en åtgärd för minskad kväveutlakning betraktas de nu som en klimatåtgärd genom att de kan lagra in kol. De kan dock göra ännu mer klimatnytta genom att minska lustgasavgången eftersom de under sin tillväxt minskar mängden mineralkväve i marken. Men när fånggrödan brukas ned kan effekten på lustgas bli den motsatta. Att bruka ner färsk växande biomassa med låg kol/kväve-kvot kan öka risken genom att nedbrytningen går snabbt och kväve som kan bidra till gasavgång frigörs. Det har danska forskare på Köpenhamns universitet undersökt.

Fyra fånggrödor jämfördes
På ett försöksfält med jord av lättlera utanför Köpenhamn odlades de fyra fånggrödorna: oljerättika, blodklöver, luddvicker och höstråg. Som kontroll fanns en obevuxen ruta som harvades en gång på hösten för att bekämpa ogräs. Fånggrödorna såddes 20 augusti 2019 och alla överlevde vintern. Före fånggrödorna odlades vårkorn. Fånggrödorna plöjdes ned den 4 april 2020 och dagen därpå såddes vårkorn igen och den gödslades med 60 kg kväve i form av kalksalpeter.

Lustgasmätning gjordes som regel veckovis och 12 gånger från 11 mars till 27 maj. Men strax efter plöjning gjordes mätningar varannan till var tredje dag.

Kväveupptag och lustgasavgång
15 dagar före plöjningen provtogs fånggrödorna och deras tillväxt, kolhalt och kväveupptag mättes. Oljerättika och luddvicker hade ett betydligt högre kväveupptag än de andra två.

Som i många lustgasmätningar i fält varierade flödet stort. I detta försök varierade avgången från 1 till 15 gram per hektar och dygn för de olika fånggrödorna. Den högsta ackumulerade avgången av lustgas var för rättika följt av luddvicker, klöver och höstråg och kontrollrutan. Men det var bara rättika som hade en statistiskt säkerställt högre lustgasavgång än kontrollrutan.

I tidigare studier har baljväxter som fånggrödor lett till högre lustgasavgång jämfört med andra fånggrödor. Men i den här studien hade som sagt rättika högre lustgasavgång än luddvicker och klöver trots att kol-kvävekvoten var högre än i alla fall luddvicker. Gasavgången var högre från rättika under hela mätperioden. Forskarna söker orsaker till det och menar att rättikan hade en omfattande skottillväxt som gav den ett sammanlagt högt kväveupptag. Det stämmer också med tidigare studier som visat att mängden kväve som återförs till jorden med skörderester är en indikator som kan förebåda ökad lustgasavgång.

Det är tydligt att det återstår mer forskning och fler fältförsök före det går att omvandla detta till råd som går att använda av lantbrukare. Forskarna föreslår att nya studier ska inriktas på att analysera fånggrödornas biokemiska sammansättning och rötternas komposition för att bättre förstå risken för lustgasbildning.