Med marknadens största motor och lastkapacitet över tonnet kommer japanska Isuzu in på en svenska pickupmarknaden som ett starkt alternativ.
Det finns två varianter att välja på, Extended cab eller Crew cab. Den första är en tvådörrarsmodell med ett enklare baksäte gjort för två passagerare medan den senare versionen har fått fyra dörrar och ett mer rejält baksäte som förväntas rymma tre passagerare.
NilehnTeknik har provkört fyrdörrarsvarianten och kommit fram till följande:
Isuzu D-max är inget undantag mot övriga bilar i segmentet, den gör sitt jobb som packåsna men någon större upplevelse att köra är den inte. Instrumentpanelen känns billig, de silverfärgade detaljerna kring luftutsläpp med mera kommer inte ens i närheten av den glans och lyster som aluminium hyser. Ratten går att anpassa enbart i höjdled och den silvriga radion ser ungefär lika professionellt inbyggd ut som den kritvita Nokia vi hade i Volvos 245:a för ett antal år sen. Fördelen är dock att den är lätt att hitta på mittkonsolen men däremot relativt hopplös att ha och göra med. På plussidan finner vi att hög och lägväxel samt fyrhjulsdrift ändras med hjälp av knappar på mittpanelen, ett smidigt system som gör att man slipper trängas med en extra växelspak.
Det tog ett tag, närmare tio mil, innan jag lyckades få igång farthållaren. Till slut upptäckte jag knappen till vänster om ratten som aktiverar farthållaren. Denna måste man trycka på varje gång bilen startas om man vill använda farthållaren. Personligen förstår jag inte meningen med detta.
Körmässigt lever D-max upp till de förväntningar man kan ha på en pickup i den här klassen, men inte mycket mer utöver det. Provexemplaret har automatväxellåda. Den som känner att det är rätt får förutom de 10 400 kronor som den värderas till även betala ytterligare 13 900 kronor för trelitersmotorn eftersom det inte går att kombinera automat med den mindre motorn.
Jag hade förväntat mig lite mer vilja och kraft från den stora spisen under huven. Tre liter är trotts allt mer än de flesta av dagens bilar men det ger liksom ingen större skjuts ändå, det borde inte vara en omöjlighet att trycka ner ett 20-tal kusar till, då hade nog bilen fått ett mer arbetsvilligt sätt. Visst har bilens egenvikt på närmare två ton betydelse men det är ju inget ovanligt i det här bilsegmentet. Däremot ska man inte hänga upp sig allt för mycket på hästkrafter, även newtonmeter spelar roll och med Isuzu:s trelitare får man ett av klassens högsta vridmoment vilket visar sig om man utnyttjar de 3 000 kilo som är maximalt tilllåten släpvagnsvikt.
Som brukligt är så har den stela bakaxeln fått bladfjädrar vilket ger bilen en kängruliknande gång på gropiga skogsvägar när flaket är tomt. Jag upplever även att framvagnen skulle må bra av några kilo last för att gå mjukt.
Isuzu har sedan tidigare ryckte om sig att rosta fortare än kvickt, detta har man försökt bota och därför genomgår bilarna numera en rostskyddsbehandling med garanti på 72 månader innan bilen säljs i Sverige.

Isuzu D-Max 3,0 D Crew Cab
Motor: Fyrcylindrig treliters dieselmotor med turbo och laddluftskylare
Max effekt: 120 kW ( 163 hk) vid 3 600 rpm
Max vridmoment: 360 Nm vid 1 800 – 3 400 rpm
Transmission: Fyrstegs automat, elektriskt manövrerad hög/låg och fyrhjulsdrift
Förbrukning: 0,9 liter per mil (enl. Isuzu)
Bränsletank: 76 liter
Yttre vändradie: 6,2 meter
Markfrigång: 225 millimeter
Mått: längd 504 cm, bredd 180 cm, höjd 174 cm, hjulbas 305 cm
Vikt: tjänstevikt: 1 920 kilo, totalvikt: 2 950 kilo
Pris: 260 700 kronor exklusive moms

Plus:
Hög lastvikt
Högt bromsljus
Bra baksäte

Minus:
Bränsleförbrukning
Automat endast med 3,0 L motorn
Inga förankringspunkter i flakbottnen

Klassens största motor och hög dragförmåga ska få D-max att kliva uppåt i försäljningen.

Stora tydliga instrument men förvaringsfacken är för små.

Högt bromsljus men få förankringsöglor i flaket.

Passformen är inte den bästa vi sett.