Utvecklingen av en framtida bioekonomi kan påverka markanvändningen i jordbruket och därmed både öka och minska kväve- och fosforläckaget från åkermarken. Forskare på SLU testade olika scenarier för markanvändning och miljöåtgärder i mellersta Sverige.

Greppa Näringen rapporterar om ett nordiskt samarbete där en grupp forskare på SLU beräknat hur mycket kväve och fosforläckaget från åkermark kan minska med olika scenarier när en bioekonomi utvecklas.
Fem scenarier användes dels för cirka 500 000 åkermark i mellersta Sverige, dels för ett litet avrinningsområde i Uppland. Modellsystemet som användes är välbeprövat och har använts under lång tid. Olika scenarier ingick i studien som skulle spegla olika alternativ för utvecklingen framåt. Påverkan på näringsförluster beräknades. De fem scenarierna var:

Hållbarhet (Sustainability first) innefattar bland annat minskad konsumtion av kött, mer ärter och bönor och mer miljöåtgärder
Konventionell odling (Conventional first) – med större areal höstvete
Självförsörjning (Self-sufficiency first) – med större areal vall till fler mjölkkor och mer foderspannmål till fler grisar.
Fokus på städernas behov (City first) – förändringar av odlingen bland annat mer höstvete, råg och höstraps, mindre vall.
Ekonomiskt tillväxt (economic growth first) – som innefattar mer spannmål på bekostnad av areal träda.
Ökad och minskad kväveutlakning
Medelutlakningen i utgångsläget var 10,5 kg kväve per hektar i den stora regionen i mellersta Sverige. I de olika scenarierna påverkades utlakningen inom intervallet; minskning med 4 procent till ökning med 5 procent. Generellt var det alltså inte så stora förändringar av kväveutlakningen. I det första scenariot med färre djur sprids mindre stallgödsel på åkermarken vilken kan tolkas som att läckaget borde minska. Men tidigare studier med samma modellsystem visar i medeltal ingen stor skillnad i kväveläckage mellan åkermark som bara fått mineralgödsel eller både stall- och mineralgödsel. Den mindre vallarealen till följd av färre djur ökade istället utlakningen, eftersom arealen ersattes med ettåriga grödor. I gengäld odlades mer fånggrödor som dämpade ökningen varför ingen direkt nettoeffekt uppstod. I scenario 4 ökade kväveutlakningen med fyra procent och i scenario 2 minskade den med fyra procent.

Den mest effektiva miljöåtgärden för kväve var att odla fånggröda.

Ökat och minskat fosforläckage
Medelläckaget av fosfor var i utgångsläget 0,87 kg per hektar i den stora regionen. I de olika scenarierna minskade det med 6 procent eller ökade med 19 procent. Det var scenariot med färre djur och därmed minskad areal vall som ökade fosforläckaget mest. Scenarierna 3 och 5 minskade fosforläckaget med 3 och 6 procent. Den mest effektiva miljöåtgärden för fosfor var att senarelägga jordbearbetningen på hösten. Skyddszoner gav också effekt men inte lika mycket som senare jordbearbetning.

Avslutningsvis var förändring av grödkombinationer och arealer, en av de faktorer som hade störst betydelse för näringsläckaget.