Hyggen på skogsmark som tidigare varit ängsmark har fler växt- och fjärilsarter än hyggen med skogsbakgrund. Genom att ta hänsyn till hyggets ekologiska minne från tiden som ängs- eller betesmark, skulle skogsbruket kunna nå längre i sitt naturvårdsarbete. Det framgår av en studie som Skogssällskapet finansierat.

Naturvårdshänsyn i samband med skogsavverkning är viktigt för att produktionsskog ska kunna hysa arter som är typiska för en naturlig skog. Ofta lämnas kantzoner mot vatten, död ved, enstaka träd, högstubbar och/eller trädgrupper. Men risken är, menar forskaren Karl-Olof Bergman vid Linköpings universitet, att denna typ av naturvårdsåtgärder inte ger önskvärd effekt på marker som varit gräsbevuxna innan de beskogades.

För att få svar på om de före detta gräsmarkerna hade något ”ekologiskt minne” kvar av tidigare markanvändning inventerade Karl-Olof Bergmans forskargrupp totalt 48 hyggen, varav 24 med ängsbakgrund och 24 med skogsbakgrund. Växterna inventerades i sammanlagt 4800 provytor, medan dagfjärilar inventerades över hela hyggena.

Studien visade att de marker som tidigare varit gräsbevuxna hade fler arter och fler individer av växter och fjärilar.

– Resultaten blev mycket tydligare än vad vi hade trott. Det var – lite grovt – en tredjedel fler arter av både växter och fjärilar på hyggen som tidigare varit gräsbevuxna. Och många av dem var typiska gräsmarksarter, som till exempel svinrot, prästkrage och blåsuga, berättar Karl-Olof Bergman.