Det behövs förfinade verktyg för att beräkna utsläpp av lustgas från mark efter tillförsel av skörderester. Det menar forskare i en artikel som nyligen publicerats i Global Change Biology. Beräkningar av lustgas från mark riskerar att bli missvisande skriver Greppa Näringen som publicerat rapporten.

– Det vore välkommet, säger Magdalena Wallman, rådgivare inom klimat och växtnäring på Jordbruksverket, i en kommentar till artikeln.

I artikeln pekar författarna på att lustgasberäkningar från mark kan bli missvisande på grund av att alla skörderester, enligt IPCC:s riktlinjer, bara hanteras utifrån kväveinnehåll. Men även andra faktorer har stor påverkan på utsläppen i praktiken, som till exempel skörderesternas kol-kväve-kvot, om de lämnas på ytan eller plöjs ned och när på året de skördas.

­– Artikelförfattarna lyfter komplexiteten i beräkningarna av lustgas från mark efter tillförsel av skörderester, och det tycker jag är viktigt, säger Magdalena Wallman, rådgivare inom klimat och växtnäring på Jordbruksverket.

IPCC:s riktlinjer ger lite stöd på gårdsnivå
IPCC:s riktlinjer ska vägleda ländernas klimatrapportering till FN på övergripande nivå. Men samma metoder används även för att beräkna klimatavtryck på gårds- och produktnivå och i livscykelanalyser.

– IPCC:s riktlinjer som de ser ut idag är inte så väl lämpade för att beräkna lustgasutsläpp från mark på enskilda gårdar och det är ju inte heller deras syfte, poängterar Magdalena Wallman. Eftersom de tar hänsyn till få faktorer ger de också väldigt lite stöd för att beräkna effekten av åtgärder för att minska utsläppen av lustgas, säger hon.

Vad betyder det här för rådgivare och lantbrukare?

– Om man skulle beräkna lustgasutsläppen från mark efter tillförsel av skörderester på ett sätt som tar hänsyn till fler aspekter så skulle det påverka klimatavtrycken av olika produkter och den beräknade klimateffekten av olika åtgärder, säger Magdalena Wallman.

Bör göra skillnad på mogna och omogna skörderester
Artikeln lyfter även fram att man bör skilja på mogna och omogna skörderester, något som enligt Magdalena Wallman är extra intressant med tanke på att mellangrödor är så aktuellt för tillfället.

Mogna skörderester är enligt artikeln rester efter ettåriga grödor som satt frö, som halm. Det här är skörderester som har hög kol-kvävekvot och inte bidrar till ökade utsläpp av lustgas på kort sikt. Omogna skörderester å andra sidan, är material som lämnats kvar från en gröda som skördats omogen. Det kan till exempel vara mellangrödor, fånggrödor, vall, baljväxter och grönsaker. Skörderester från omogna grödor har låg kol-kväve-kvot och riskerar att ge ökade utsläpp av lustgas.

Viktigt hålla koll på mellangrödornas klimatnytta
Magdalena Wallman påpekar att Sverige har infört stöd till odling av mellangrödor för att öka kolinnehållet i svensk åkermark.

– Mellangrödor är alltså en klimatåtgärd. Men artikelförfattarna pekar på just fång- och mellangrödor som grödor där det finns risk för stora utsläpp av lustgas från skörderester. Det gäller att hålla koll på mellangrödorna, så att klimatnyttan av kolinlagring inte äts upp av ökade lustgasutsläpp från skörderesterna. För att följa det här skulle vi behöva både mätningar och mer detaljerade modeller än IPCC:s nuvarande beräkningsmetodik, säger Magdalena Wallman.