I slutet av augusti förbjöd Laholms kommun vidare försäljning av Gårdschips med parmesan, med hänvisning till nya EU-regler om skyddade beteckningar. Kommunen backade sedan från beslutet och Livsmedelsverket har klargjort att det i dagsläget inte är möjligt för företag att följa de nya reglerna som kom tidigare i år.

Frågan är relevant för flera svenska företag och så här förklarar Livsmedelsverket vad som gäller och vad man som företag bör känna till.

Bakgrunden är att det i april fattades beslut om en ny EU-förordning om skyddade beteckningar, som uppdaterar och ersätter de regler som sedan länge funnits inom EU. Den nya förordningen började gälla i maj och Livsmedelsverket har därefter på regeringens uppdrag analyserat vilka behov det finns av lag- och förordningsändringar i svensk lagstiftning som en följd av EU-förordningen. Livsmedelsverket har också påbörjat ett arbete med att ta fram vägledningar för företag och kontrollmyndigheter kring de förändringar som gjorts i EU-reglerna. I avvaktan på detta arbete, hänvisar informationen på Livsmedelsverkets hemsida (”kontroll-wiki”) än så länge till den gamla EU-förordningen.

Särskilda krav på ingredienser med skyddad beteckning
Det som nu har skapat oreda är att det i ett mycket sent skede av förhandlingen av den reviderade texten i EU:s ministerråd lades till helt nya och inte helt genomtänkta bestämmelser, som inte heller hade diskuterats med branschen. Det gäller artikel 27 i förordningen som innebär nya krav när man använder en produkt med skyddad beteckning som ingrediens i ett sammansatt livsmedel, där ingrediensens namn används i slutproduktens namn, märkning och/eller reklammaterial:

Produkten får inte innehålla någon annan ingrediens som är jämförbar med ingrediensen med skyddad beteckning.
Ingrediensen med skyddad beteckning måste användas i tillräcklig mängd för att ge den slutprodukten en kännetecknande egenskap.
Procentandelen av ingrediensen med skyddad beteckning ska anges i märkningen på slutprodukten.
Slutligen ska tillverkaren av slutprodukten skicka en skriftlig förhandsanmälan till den erkända producentgruppen för den skyddade beteckningen, ifall det finns en sådan. I sin anmälan ska tillverkaren visa att de tre kraven ovan uppfylls. Producentgruppen ska i sin tur bekräfta skriftligt att man har tagit emot anmälan och kan bifoga information om användningen av beteckningen, sådan information är dock inte bindande. Först när tillverkaren av slutprodukten har fått den bekräftelsen, får man börja använda den skyddade beteckningen i slutproduktens namn, märkning och/eller reklam. Har man inte fått någon bekräftelse inom fyra månader, så får man senast då börja använda beteckningen. Det ges också möjlighet för producentgruppen och tillverkaren att ingå avtal om detaljer i hur den skyddade beteckningen ska användas.

Livsmedels­företagens analys av de nya kraven
Vissa av kraven ovan är kanske inte orimliga i grund och botten, men likafullt finns en hel del frågetecken. Vad som ska anses vara ”jämförbar ingrediens” och en ”kännetecknande egenskap” är t ex knappast uppenbart i samtliga fall. På dessa båda punkter lämnas därför utrymme för EU-kommissionen att besluta om mer detaljerade regler men det finns inte någon tidsram för detta, vilket skapar ytterligare osäkerhet för berörda företag.

Vidare är det djupt problematiskt att reglerna tycks utgå från att det handlar om nya produkter som ska lanseras, utan att precisera vad som gäller för de många produkter som redan finns på marknaden sedan förut. Ifall dessa produkter också omfattas av de nya reglerna, hade det behövts en tydlig övergångstid för att ge företagen praktiska möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna, på samma sätt som i all annan ny lagstiftning av liknande slag. Någon sådan övergångstid finns dock inte här, vilket både skapar osäkerhet om vilka produkter det är som omfattas av kraven och – ifall de nu avses att gälla även befintliga produkter – innebär en helt omöjlig situation för berörda företag:

Kravet på att ange procentandelen av berörda ingredienser på förpackningarna innebär att nytt förpackningsmaterial behöver tryckas, något som ju innebär långa ledtider för de flesta företag. Detta tar man hänsyn till i alla andra förändringar som görs i EU:s märkningsregler – som exempel gavs tre års övergångstid när den nya informationsförordningen beslutades 2011. Det vore därför uppenbart oskäligt att i just det här fallet kräva en omedelbar uppdatering av förpackningarna för att produkterna ska få fortsätta att säljas.
På samma sätt vore det naturligtvis helt orimligt att tillverkarna av befintliga produkter skulle behöva pausa sin produktion och försäljning i upp till fyra månader i avvaktan på proceduren för förhandsanmälan, enligt den fjärde punkten ovan.
För att göra det hela än värre, så väcker också anmälningsförfarandet i sig en rad ytterligare frågor som inte heller besvaras i lagtexten:

Hur kan en tillverkare veta ifall det alls finns en erkänd producentgrupp för en ingrediens och hur ska man i så fall veta till vem en förhandsanmälan ska skickas?
Räcker det att tillverkarens anmälan bekräftar att de övriga kraven ovan är uppfyllda, eller behöver detta intygas på något sätt och i så fall hur?
Kan den erkända producentgruppen säga nej till en tillverkares förhandsanmälan? I texten står förvisso att producentgruppen enbart ska bekräfta att man tagit emot anmälan, så det är inte fråga om att den ska ge sitt tillstånd eller godkännande. Det hade också varit orimligt med tanke på att producentgruppen bara får lämna icke-bindande information om användningen av beteckningen, alternativt ingå avtal med tillverkaren av slutprodukten. Men detta är inte glasklart formulerat och kravet riskerar därför att missuppfattas av såväl företag som myndigheter som att det krävs tillstånd eller godkännande. I beslutet från Laholms kommun i fallet med Gårdschips, framgår tydligt att man hade gjort denna felaktiga tolkning.

Vad händer nu?
Så snart Livsmedelsföretagen fick vetskap om de nya reglerna, har samtal förts med såväl regeringskansliet som Livsmedelsverket där Livsmedelsföretagen efterfrågade tydlig kommunikation i frågan till både företag och kontrollmyndigheter. Livsmedelsverket gick då omgående ut med information via sin hemsida och mejlutskick, som tydligt slår fast att det än så länge inte är möjligt för företagen att följa de nya kraven. Inte minst framhåller Livsmedelsverket att det ännu inte något system för erkända producentgrupper, vilket gör att det inte går att göra en förhandsanmälan, samt att det inte finns någon vägledning från kommissionen för hur artikel 27 ska tillämpas över huvud taget. Så snart en sådan vägledning har kommit, kommer Livsmedelsverket att återkomma med mer information, både om artikel 27 och övriga delar av den nya förordningen.