Världens skogar är viktiga i diskussionen om hur ökningen av koldioxid i atmosfären ska motverkas. Det råder enighet om att skogarna är den största sänkan bland världens landekosystem, men hur har denna sänka utvecklats under de senaste tre decennierna?

Svaret är komplext och ges av ett internationellt forskarlag i tidskriften Nature. Globalt fortsätter världens skogar att vara en kolsänka, men de regionala förändringarna är stora.

Bakom studien står ett internationellt forskarlag lett av Yude Pan från US Forest Service vid USA:s jordbruksdepartement. Analysen av utvecklingen i norra Europas boreala skogar gjordes av Pekka Kauppi, professor emeritus vid Helsingfors universitet och gästforskare vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet under stora delar av projektet.

Studien bygger på landbaserade inventeringsdata, bland annat från SLU Riksskogstaxeringen. Den ger därför en noggrannare skattning av förråden av kol i skogsekosystemen och hur dessa ändrats 1990–2020 än om studien enbart gjorts med data från satellitburna sensorer. För att få bästa skattning av arealerna av skog i boreal, tempererad och tropisk skog har man dock använts sig av data från satelliter.

Studien beskriver förändringar både i sänkan (kolupptaget per år) och i förrådet (den mängd kol som är lagrad i skogen) och visar att skogarna globalt förblev en viktig kolsänka under 30-årsperioden. Deras nettoupptag av koldioxid motsvarade ungefär hälften av utsläppen av koldioxid från fossilt kol.

Men utvecklingen varierade mycket beroende på region. I tropikerna minskade kolförråden och sänkan i äldre skogar till följd av avverkning i Afrika, Sydamerika och Sydostasien. Kolförråden i de nya skogar som uppkom var lägre, medan kolsänkan var starkare. Tempererade skogar visade ökningar av både förråd och sänka, med små negativa trender i Europas åldrande skogar och i Nordamerika på grund av torra år, men positiva trender i Kina, där man genomfört ett omfattande nationellt trädplanteringsprogram.

I de boreala skogarna har bränder, omfattande insektsangrepp och avverkningar lett till minskningar av kolsänkan i Nordamerikas och Asiens boreala skogar (vilka domineras av de sibiriska). Trenden i Nordeuropas boreala skogar (norska, svenska, finska och ryska) var den motsatta, med ökningar av både förråd och sänka, samtidigt som avverkningarna av skog varit omfattande. En mindre avmattning av sänkans styrka förekom i Sverige och Finland under de senaste åren.

Sammantaget är skogar fortsatt en viktig kolsänka globalt. Dessutom utgörs 6 procent av den totala kolsänkan av kol lagrat i produkter från skogarna, en komponent som enligt studien också ökar. Så kallade substitutionseffekter, som när exempelvis skogsbiobränsle ersätter fossilt kol, skattades däremot inte.