Svenska mjölkbönder, särskilt i Norrland, står inför en kris som hotar både deras överlevnad och vår nationella krisberedskap. Om regeringen inte agerar nu, riskerar vi att förlora en betydande del av vår inhemska mjölkproduktion och därmed vår trygghet i livsmedelsförsörjningen.

Det skriver Gerhard Bley, vd för Norrmejerier och Göran Olofsson, mjölkbonde och styrelseordförande i Norrmejerier i Dagens Industri i onsdags.
Sverige står inför en akut kris inom mjölkproduktionen i Norrland. Villkoren för våra norrländska mjölkbönder har försämrats dramatiskt och konsekvenserna är förödande. Sedan 2010 har antalet mjölkgårdar i Norrland halverats. Kostnadskrisen, drivet av inflation, stigande räntor och höga energipriser, har slagit hårt mot bönderna. En kraftig minskning i mjölkinvägning förväntas under 2025, då till och med fler mjölkproducenter än normalt kommer att lägga ner sin verksamhet. Vi har vid flera tillfällen lyft det akuta läget med regeringen men möts av passivitet. Denna ovilja att agera riskerar inte bara att slå undan benen för en redan pressad näring – det hotar också den långsiktiga livsmedelsförsörjningen i en av landets mest unika regioner.
Norrland är inte som resten av Sverige. Här finns förutsättningar som gör mjölkproduktion idealisk. Kor trivs bra i det kalla klimatet och ger högkvalitativ mjölk. Samtidigt har bönderna här längre avstånd till allt, kortare växtsäsonger och högre produktionskostnader. Medan andra regioner kan satsa på spannmål eller grönsaksodling, är mjölken det som håller de norrländska gårdarna vid liv. Att tappa mjölkgårdar innebär – utöver förlorade arbetstillfällen – att vi som land blir mer beroende av importerade produkter. Det är en risk Sverige inte kan ta i en tid där globala leveranskedjor redan är sårbara.

Kostnadskris och bristande framtidstro
Mjölkproducenterna i Norrland har tvingats hantera kostnadsökningar som har bitit sig fast i en redan pressad ekonomi. Vi kan konstatera en total avsaknad av ansökningar om investeringsstöd för utökad mjölkproduktion i Västerbotten och Norrbotten under 2024, vilket speglar en brist på framtidstro.
Resultatet?
En alarmerande förlust av mjölkproducenter, ingen framtidstro, och ett hotande produktionsfall som väntas förvärras under 2025. Att regeringen hittills inte har agerat är ingenting annat än ett svek mot den norrländska landsbygden och dess invånare.

Mjölkbönderna är en nyckel till landets krisberedskap
Våra norrländska mjölkbönder är alltså avgörande för hela landets krisberedskap. Norrmejerier använder enbart den mjölk som våra bönder producerar. Våra produkter är närproducerade och hållbart framställda och all eventuell vinst går tillbaka till bönderna. Mjölkproduktionen är en av grundstenarna i vår regionala självförsörjning, och varje nedlagd gård får stora konsekvenser – inte bara för bonden själv utan för hela samhället. Samtidigt möter vi hård konkurrens från både dagligvaruhandelns egna varumärken och stora internationella aktörer.
För att rädda den norrländska mjölkproduktionen krävs omedelbara politiska åtgärder. Det nationella stödet för mjölkproduktion har inte inflationsjusterats på senare år och utgör en allt mindre andel av det totala mjölkpriset. En höjning av det nationella stödet är därför både nödvändig och rimlig.

Gröna investeringar för hållbarhet och överlevnad
Att skapa förutsättningar för investeringar som stöder en hållbar klimatomställning, biologisk mångfald och en stabil livsmedelsproduktion blir också avgörande, inte bara för Norrmejerier utan för hela Norrland. Regeringen har omöjliggjort satsningar på större projekt genom sitt beslut att minska bemyndiganderamen för Klimatklivet 2026-2030. Det kommer att få stora konsekvenser för den varaktiga minskningen av växthusgaser då de avsatta pengarna i stället måste fördelas ut på enkla och snabba projekt. För Norrmejerier skulle till exempel en grön investering med hjälp av Klimatklivet användas till en ny anläggning för att processa skum- och vasslekoncentrat. Den skulle ge Norrmejerier betydligt bättre förutsättningar att på ett lönsamt sätt balansera vår råvara, stärka föreningens betalningsförmåga och ge oss möjlighet att konkurrera på den globala mejerimarknaden, men den skulle framför allt hjälpa oss uppnå stora energieffektiviseringar och ta oss en bra bit mot våra långsiktiga hållbarhetsmål.