Det är svårt att kombinera arbete och familj, om man är forskare inom den akademiska världen. Otrygga anställningar och låga löner skapar missnöje hos forskare inom sektorn, visar en enkät som Naturvetarna gjort.

Fackförbundet Naturvetarna har frågat drygt 3 000 medlemmar som är verksamma inom forskning om förutsättningarna för att bedriva naturvetenskaplig forskning av hög kvalitet i Sverige.

– Behovet av tryggare anställningar för forskare, professorer och doktorander är den i särklass viktigaste frågan att lösa för att skapa en forskning som är framgångsrik och långsiktigt hållbar, säger Per Klingbjer, förbundsdirektör på Naturvetarna.

Sex av tio forskare tycker att tryggare anställningar är viktigt för att naturvetenskaplig forskning ska lösa samhällsutmaningar. En lika stor andel tycker att otrygga anställningar är ett hinder för att Sverige ska vara ledande inom naturvetenskaplig forskning. Bättre villkor hamnar också i topp när våra forskarmedlemmar som jobbar inom privat sektor anger vad som skulle få dem att söka en tjänst på universitet eller högskola.

Fyra av tio anser att finansieringssystemet för forskning är ett hinder och en knapp tredjedel av respondenterna nämner att betungande administration tar tid från forskningen. Kortsiktig finansiering, dålig kontinuitet och oförståelse för forskares drivkrafter och behov är några exempel på brister som lyfts fram.

Akademin familjefientlig
Arbetssituationen på universitet och högskolor upplevs som ohållbar och familjefientlig.

De är vanligt att forskare på universitet och högskolor har återkommande korta projektanställningar. Förutom att anställningsförhållandena är osäkra, matchar lönen sällan personens utbildningsnivå.

En av respondenterna som idag arbetar på ett forskningsinstitut upplever att det finns mer forskningstid där än inom universitet och högskolor.

– Att ständigt behöva söka pengar för att finansiera forskningsprojekt, dra in sin egen lön och täcka gemensamma kostnader på institutionen skapar mycket stress. Det gynnar inte forskningen, säger Per Klingbjer.