En unik svensk studie kvantifierar sambandet mellan markens kolhalt och avkastning. Under 20 års odling av majs på lerjord ökade skörden med 16 procent för varje procentenhet större kolhalt i marken. Den större kolhalten ökade markens vattenhållande förmåga och att vårda kolhalten kan vara en viktig del i strategier för klimatanpassning.

Studien är presenterad av Markus Hoffmann på Greppa Näringen. Att en en större mullhalt gör marken bördigare får många lära sig i lantbruksskola, men nu har en ny studie av forskare på SLU isolerat vad i den större mullhalten som skapar ökad skörd på en viss försöksplats.

Fyrfaldig skillnad i kolhalt
Ett av SLU:s långliggande försök är det så kallade ramförsöket på Ultuna utanför Uppsala. Försöket initierades redan 1956 och består av 15 olika försöksbehandlingar med syfte att följa förändringar i markens kolhalt. De flesta av försöksrutorna tillförs organiskt material av olika slag medan andra tillförs bara mineralgödsel och en är ogödslad. Kolhalten hade samma utgångsläge i alla rutorna men med åren har de utvecklats olika och varierar nu stort och skiljer sig upp till fyra gånger (0,94 till 3,65 procent) mellan extremleden. I det aktuella försöket studerades fodermajs som odlats under 20 år från 2000 till år 2019.

Mer kol gav mer skörd
Under perioden varierade majsskörden mellan åren för de olika behandlingarna från 1,9 till 8,4 ton per hektar som torrsubstans. Skörden av majs var högre där markens kolhalt var högre och det gällde både där lite och mycket kväve tillfördes. I relativa termer ökade skörden med 16 procent per procentenhet kol i marken. Till forskarnas förvåning ökade skörden linjärt upp till 3,67 procent i matjorden och planade inte ut vid två procent som en metastudie som sammanställt många försök kommit fram till. Thomas Kätterer är professor på SLU och en av två författare till den nya studien.

– Vi kunde separera den positiva effekten som mullen har på kvävemineraliseringen från dess fysikaliska effekt på markstrukturen. Våra resultat visar att mängden växttillgängligt vatten ökar markant med mullhalten. Vi kom fram till slutsatsen att upp till två tredjedelar av den positiva effekten av en ökande mullhalt på bördigheten kan tillskrivas en förbättrad markstruktur. Mullens positiva effekt på kväveleverans kan kompenseras genom ökad gödsling, men en försämrad markstruktur kan inte gödslas bort, förklarar Thomas Kätterer.

Han berättar att analysen i detta arbete gjordes för de senaste 20 åren där det odlades fodermajs, men resultaten från åren före 2000 där andra grödor, främst vårsådd spannmål, odlas pekar åt samma generella resultat.

Markens skick köper grödan tid
För klimatanpassning diskuteras ofta täckdikning och bevattning men denna studie påminner om att markens skick har stor betydelse för motståndskraften mot torka. En del lantbrukare vittnar om att grödor på fält som de har strukturkalkat klarar sig något bättre vid torka på grund av bättre markstruktur som medger för rötterna att exploatera markproflen bättre. Den här studien visar mullhaltens betydelse där det bedöms att markens vattenhållande förmåga ökar med upp till 15 mm per procentenhet högre kolhalt.

– Marken kan förse grödan med vatten några dagar extra mellan nederbördstillfällen. Vi har opublicerade resultat som visar på mullhaltens betydelse för produktionen ökar med frekvensen av torra perioder under sommaren, avslutar Thomas Kätterer.