Vetenskapen och tillverkningsteknikerna som används vid ensilagetillverkning har avancerat avsevärt under de senaste åren i och med lanseringen av flera av kommande generationers inplastningar, där var och en av dem utgör en förbättring av ensilagekvaliteten i kombination med minimerad skördeförlust. Den här trenden ser ut att fortsätta i och med utvecklingen av Film&Film wrapping, ett inplastningssystem som snabbt får ökad popularitet inom Europa och som nyligen har antagits av en kommersiell lantgård i Storbritannien.
I Film&Film (F&F) wrapping-systemet används den breda polyetenfilmen, som även är känd under namnet Baletite, för att hålla ihop balens innehåll innan balen plastas in med filmen. Istället för att applicera nätlindning för att binda balen används polyetenfilm. De som testat F&F wrapping-systemet på fältet under de senaste tre åren menar att den här tekniken har flera fördelar jämfört med traditionell ballindning, men Formipac (tillverkarna av Baletite) förstod att i likhet med alla nyutvecklingar behövde Baletite testas av en oberoende expert för att ge prov på materialets fördelar.
År 2013 gav Formipac i uppdrag till Dr Dave Davies från Silage Solutions Limited att formellt utvärdera det här nya inplastningssystemet. Dr Davies är expert på våm-/ensilagemikrobiologi och hedersprofessor vid Szent Istvan University, i Ungern, och han var huvudansvarig för forskningen på Storbritanniens Institute of Grassland and Environmental Research innan han började sitt arbete med att erbjuda konsulttjänster inom ensilering.
I juli 2013, påbörjade Dr Davies en testversion för att undersöka F&F-inplastningssystemet på en kommersiell lantgård för får och nötkreatur i Storbritannien, där han hade översyn över produktionen av 44 ensilagebalar från ett gräsfält som hade klippts föregående dag och legat i omkring 24 timmar. Inplastaren var en McHale Fusion combi-wrapper som installerats för att använda antingen nätlindning eller Baletite. För att säkerställa att liknande gräs har ensilerats i varje behandling alternerade fixeringsmetoden mellan nätlindning och Baletite, för omkring var åttonde bal. När balarna hade plastats in överfördes de omedelbart till gården på vagnar där de buntades och lindades in för att förhindra skada från fåglar.

I början av februari 2014, 206 dagar efter ensilering, öppnades 12 balar från varje behandling och ensilagekvaliteten utvärderades enligt följande:

• Trycktest – syftet med det här testet var att se hur snabbt, efter att vakuumeffekten hade tillämpats i balen, trycket återgick till normala, atmosfäriska nivåer.
• Ytangreppsutvärdering – en undersökning av ytangreppen genom att avlägsna all förekomst i en bal och väga den för att utvärdera hur stor procentuell nivå av balen som påverkats.
• ensilageanalys – borttagning av ett kärnprov från varje bal som sedan skickas till ett oberoende labb för standardanalys av ensilaget.

Några intressanta fynd har gjorts vid resultaten från utvärderingen på gården:

• Trycktestet visade att Baletite-inplastningen tog mer än 160 sekunder längre än nätinlindningen för att avlägsna vakuum och därmed uppvisas en mycket bättre tätning för Baletite-balar än för nätlindningsbalar.
• Baletite-balarna hade mycket lägre medelvärde för ytangrepp per bal med 5,45 kg FM (Färskt Material) jämfört med 23,92 kg FM för nätlindningsbalar.
• Det är även värt att notera att när en bal hade skadats var den maximala ytangreppsförlusten för Baletite-balarna 25,6 kg, jämfört med motsvarande förlust för nätlindningsbalar på 72,6 kg, vilket är ett resultat som tydliggör vikten av god balhantering för att undvika skada efter inplastningen.
• Den totala ensilageförlusten, där lagringsförlust plus ytangreppsförlust lades ihop för varje bal, visade att nätinlindningsbalarna förlorade i snitt dubbelt så mycket TF som Baletite-lösningen.

Efter gårdsutvärderingen indikerade de kemiska analyserna av ensilaget som tagits emot från labbet att Baletite-balar hade bättre ensilage-kvalitet:

• Nätlindningsbalar hade lägre TF än Baletite-balar, vilket indikerar att nätlindningsbalar hade högre TF-förlust.
• Baletite-ensilage hade högre sockernivåer: 89 g per kg TF jämfört med 70 g per kg TF för nätlindningsensilage.
• Baletite-ensilage hade även lägre pH-värde: 4,46 jämfört med 4,52 för nätlindning.
• Resultaten visade en lägre nivå av ammoniak-N i Baletite-balarna jämfört med nätlindningsbalar. Ammoniak-N-koncentrationen i ensilageprovet erbjuder ett mått på nedbrutet protein och ju lägre nivån är, desto mindre protein har brutits ned.