Ny statistik visar att Sveriges skog och mark fortsätter att motverka ökande växthusgaser i atmosfären. Statistiken för år 2019 visar att skogen och marken tog upp 35,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Framförallt är det skogen som fungerar som en kolsänka. Varje år binder Sveriges skog miljontals ton koldioxid direkt från luften när den växer och frodas. Trots att delar av skogens kol förmultnas och avverkas så är balansen fortfarande till fördel som en kolsänka. Uppgifterna om skogen ingår i samlad statistik inom markanvändningssektorn (LULUCF; Land Use, Land Use Change, and Foresty), som inkluderar all mänskligt påverkad mark i Sverige.

– Här representeras både enorma kolsänkor och kolkällor, med stora flöden varje år som ska beräknas och rapporteras. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, men som tur är finns fantastiska underlag från Riksskogstaxeringen och Markinventeringen för att följa dessa flöden, förklarar Malin Kanth, handläggare på Naturvårdsverket

Underlagen i Riksskogstaxeringen och Markinventeringen utgår från tiotusentals ytor runt om i Sverige som besöks och provtas i intervaller, bland annat för att se hur skogen växer och hur mycket kol som lagras i marken.

– Det är en enorm apparat att följa hur kolet rör sig inom just denna sektor, och osäkerheterna är stora. Konsekvenserna av små förändringar inom denna sektor kan även slå igenom med dunder och brak i rapporteringen eftersom flödena är så stora, förklarar Malin Kanth. Stormen Gudrun 2005 drog ned sänkan med miljontals ton, och den torra sommaren 2018 kommer förmodligen också synas i statistiken framöver.

Upptag och utsläpp sker även inom varje marktyp (se grafik 1 och 2) och därför anges nettot i statistiken. Ett exempel är på skogsmarken där levande biomassa står för upptaget medan markkol från dränerade våtmarker står för stora utsläpp. Även dessa flöden anges som netton, vilket gör att utsläpp från exempelvis förbränning av svensk biomassa inte syns som en egen post, trots att de räknas in. Dränering av våtmarker skedde i stor skala runt början av 1900-talet när behovet av produktiv mark för livsmedelsförsörjning ökade kraftigt. Idag läcker dessa dränerade våtmarker växthusgaser till atmosfären i en storleksordning som är jämförbar med utsläppen från alla personbilar i Sverige (ca 10 miljoner ton).

Markanvändningssektorn (LULUCF) står för möjligheter framöver, där en ökad kolinbindning eller bevarade kollager i skog och mark skulle bidra med klimatvinster. Exempelvis kan restaurering av dränerade våtmarker skapa sådana nyttor. Här finns utrymme för nya idéer och innovation, men även för beskydd och bevarande.