Nitrifikationshämmare som tillsats vid gödsling kan få stor betydelse för att minska klimatpåverkan från växtodlingen. Men i en ny rapport uttrycker tyska motsvarigheten till Naturvårdsverket tveksamhet inför storskalig användning, de rekommenderar att aktuella preparat prövas i en gemensam EU-process.

Så kallade nitrifikationshämmare eller nitrifikationsinhibitorer var i ropet på 1980-talet som tillsats i flytgödsel. Syftet var att minska kväveutlakningen från åkermark. Nitrifikationshämmare som tillsats är aktuella både för miljön och klimatet genom att minska avgången av ammoniak från stallgödsel och avgången av lustgas från åkermark. De finns i form av flera olika kemiska föreningar och de flesta blockerar enzymer så att andningen hos jordbakterier som omvandlar ammoniak till nitrat minskar. Lustgas är även det en kväveförening, dikväveoxid, och därför kan de fungera även mot lustgasbildning. Tyska Naturvårdsverket, som heter Umweltbundesamt, har utvärderat effekten av att använda nitrifikationshämmare för tyska förhållanden i en ny rapport, här presenterad av Markus Hoffmann på Greppa Näringen.

Nitrifikationshämmare används redan
Nitrifikationshämmare används redan i stor skala i olika delar av världen. En särskild form är ureashämmare som bromsar avgången av ammoniak från kvävegödselmedlet urea som används i en del länder. I Tyskland är det krav på att tillsätta nitrifikationshämmare till ureagödsel eller annars att bruka ner gödseln i marken inom fyra timmar. Idag är nio nitrifikationsinhibitorer och två ureashämmare godkända i Tyskland.
I den sjätte utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel IPCC rekommenderas användning av nitrifikationshämmare för att minska avgången av lustgas från marken. Tidigare bedömningar av potentialen visar att för Tyskland skulle avgången av lustgas kunna minska med 2,44 miljoner ton koldioxidekvivalenter (CO2e) motsvarande 4,5 procent av det tyska jordbrukets klimatpåverkan. För användning i EU och Storbritannien är motsvarande potential 26,9 miljoner ton CO2e eller 5,2 procent minskning.
Motsvarande minskning av ammoniakavgången är 60 procent vid det enskilda gödslingstillfället när man använder ureagödsel med ureashämmare. Den teoretiska potentialen för hela EU skulle vara en minskning med cirka 9 procent.

Kunskapsluckor
Tyska Naturvårdsverket beskriver att det är oklart hur sammansättningen av markens mikroorganismer påverkas när bakteriestammar blockeras eller dör. Om nitrifikationshämmare används flera gånger per år eller i flera år på samma plats kan det också finnas en risk att bakterier utvecklar resistens. Ett annat frågetecken är om det finns risk att preparat eller deras nedbrytningsprodukter kommer ut i vattenmiljön. De kan rinna med jordpartiklar till ytvatten eller infiltrera till grundvatten om de inte bryts ner tillräckligt snabbt.
Även hälsoaspekter behöver redas ut. Det finns ett känt exempel med nitrifikationshämmare som hittades i mjölk i Kina. Det tros ha kommit från att de sprutades direkt på betesmark i Nya Zeeland och en sådan direkt applikation på en gröda och inte med gödsel är otillåten i EU.
En utbredd användning av nitrifikationshämmare i Tyskland eller i EU skulle innebära att tusentals ton av de olika preparaten sprids med mineral- eller flytgödsel på åkrar. Tyska Naturvårdsverket menar att de fältförsök som finns bara beskriver användningen i vissa praktiska situationer i odlingen och att det finns många luckor. De avråder därför tills vidare från storskalig användning och menar att det bästa vore om nitrifikationshämmare genomgick samma strikta process för godkännande som EU använder för växtskyddsmedel och att parallella nationella godkännanden skulle tas bort.