Jordbruk är den största ekonomiska sektorn i de flesta låginkomstländer. Där är småbruk dominerande och djurhållningen central. Satsningar inom jordbrukssektorn är effektivt för att stärka ett lands ekonomi och på så sätt bidra till fattigdomsbekämpning. Utbrott av djursjukdomar kan få katastrofala följder för familjers ekonomi, matförsörjning och hälsa.

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, leder ett kapacitetsutvecklingsprogram med deltagare från Burundi, Kenya, Rwanda, Tanzania, Uganda och Zambia.

– I många låginkomstländer är tillgången till veterinära tjänster oerhört begränsad, framför allt på landsbygden. Det påverkar småbrukare i första hand, men även konsumenter påverkas då officiella veterinärer som kontrollerar slakt och förädling behövs. Utan veterinärer kan till exempel sjukdomar spridas okontrollerat och göra fattiga småbrukare ännu fattigare, och läkemedel, såsom antibiotika, användas felaktigt, säger Jonas Johansson Wensman, statsveterinär och projektledare på SVA.

Programmet startade 2018 och i år är den fjärde omgångens deltagare på besök i Sverige. Under vecka 21 och 22 är 24 deltagare på plats hos SVA i Uppsala för att presentera de projekt de genomför i sina hemländer. Sammanlagt har 85 personer deltagit i programmet inklusive de som nu är i Sverige. Som en del av programmet driver deltagarna förändringsprojekt knutna till sin organisation och minst 70 projekt är i dagsläget genomförda även om samtliga inte är slutredovisade.

– Ett av fokusområdena har varit att få ned antibiotikaanvändningen för att minska risker för antibiotikaresistens, eller AMR som det förkortas på engelska. Samtliga länder har projekt för det och resultaten är redan goda och om åtgärderna kan få ytterligare spridning i länderna vore det mycket positivt för att minska antibiotikaanvändningen, säger Jonas Johansson Wensman.

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, arrangerar kapacitetsutvecklingsprogrammet som finansieras av Sida tillsammans med Jordbruksverket, Livsmedelsverket och SLU. Här är exempel på vad som uppnåtts i länderna.

Burundi
I Burundi har mjölkhygien, mjölkvärdekedjan och mjölkinsamlingscentraler fått uppmärksamhet på nationell nivå. På lokal nivå har bönderna bildat mjölkkooperativ samt förbättrat mjölkhygienen genom att använda mjölkkrukor av rostfritt stål istället för plastdunkar. Mjölktransporten har också förbättrats.

Kenya
Unikt för arbetet i Kenya har varit samarbete mellan deltagare från ett privat slakteriföretag, centrala myndigheten för livsmedelskontroll som har stationerat kontrollanter på företaget och den regionala myndigheten i det område där företaget köper djur. Dessa deltagare har på ett unikt sätt täckt in biosäkerhet på gårdsnivå från företagets respektive myndigheternas perspektiv, restsubstanser i kött, livsmedelssäkerhet och -kontroll.

Ett projekt förändrade sjukdomsrapporteringen initialt i en mindre del av landet, men genomförs nu nationellt med den tidigare ITP-deltagaren som projektledare.

Rwanda
Flera av projekten i Rwanda har berört mjölkkedjan och resulterat i en ökad mjölkproduktion och minskade förluster av mjölk som innehåller antibiotikarester.

Fem projekt har berört olika aspekter av livsmedelssäkerhet och slakthygien, varav två handlar om att minska förekomsten av cysticerkos, som kan överföras via fläskkött och orsaka svårt och långvarigt lidande hos de människor som drabbas. Förekomsten kan minskas dels genom förbättrad skötsel och biosäkerhet, dels genom förbättrad köttinspektion.

Uganda
I Uganda har en bättre överblick över AMR-situationen inom mjölksektorn uppnåtts, rapporteringssystem har förbättrats, övervakning av AMR utvecklats och man har satsat på kapacitetsuppbyggnad av laboratorier för AMR. Ett pågående projekt kartlägger slakterier för att identifiera lämpliga platser för provtagning inom AMR-övervakningen.

En av de deltagande organisationerna har blivit en mönstergård med biosäkerhetsrutiner som skyddar anställda och värphöns från sjukdom. Dödligheten hos värphönsen minskade från 30 höns per dag 2018 till under 5 höns per dag 2020. Med systematiskt smittskyddsarbete och vaccinationer kunde gården nå en mycket låg antibiotikaförbrukning.

Tanzania
I Tanzania har standardrutiner för kvalitetskontroll inom mjölkindustrin lanserats.

Bönder har fått ökad medvetenhet om antibiotikaanvändning och vikten av provtagning för att få en fastställd diagnos innan kycklingar och höns ges antibiotika. Fastställd diagnos före behandling är en förutsättning för att kunna välja rätt antibiotika och leder därmed till minskad användning av antibiotika. Antalet prover från fjäderfä för att fastställa diagnos har ökat från 40 till över 600 per år.

I Tanzania etablerades ett vaccinationsprogram mot newcastlesjuka hos fjäderfä. Bönder utbildades i hur de applicerar vaccinet i form av ögondroppar. Vaccinationsgraden hos småbrukare gick från 18 % av hushållen till drygt 70 %.

Zambia
I Zambia har djurhälsoplaner upprättats. Ett projekt initierade en process hos ministeriet för fiske och produktionsdjur vilket ledde till en nationell kalender som visar när under året olika aktiviteter inom förebyggande djurhälsoarbete, till exempel vaccinationer och fästingprofylax, ska äga rum i olika provinser. Ett samarbetsprojekt undersöker möjligheten med mobila laboratorier för att snabbare kunna sätta in rätt antibiotika.

Lusaka City Council har deltagit i en serie förändringsprojekt som har byggt på varandra med resultat i form av en långsiktig förbättring av slakthygienen på slakterierna vid den största marknaden för grisar och getter i Lusaka. Ombyggnationer av slakterierna underlättar flöden och städning. Utbildningar av slakteriarbetare och implementering av standardrutiner förbättrar slakthygienen och arbetsmiljön för slaktarna. God slakthygien bidrar till mindre spridning av smittämnen på kött och i miljön och bidrar därmed till förbättrad folkhälsa.