Mellan 400 och 1800 kg kväve per hektar renades årligen bort i åtta svenska jordbruksvåtmarker enligt en ny studie. Dessutom konstateras att våtmarkerna troligen inte kommer få en försämrad förmåga till kväverening i ett förändrat klimat.

Kommer dagens våtmarker fungera sämre med avseende på kväverening när klimatet förändras? Den frågan ställde sig tre forskare från Våtmarkscentrum vid högskolan i Halmstad och Uppsala universitet och utformade en studie av det som presenteras av Marcus Hoffman på LRF och som publicerats av Greppa Näringen.

Nio våtmarker undersökta
Forskarna undersökte vattenflöde och kväverening i nio våtmarker. Tre av dem var belägna i Halland och de andra sex i trakten av Kalmar. Syftet var att studera våtmarker under olika förhållanden och det regnar i medeltal dubbelt så mycket på våtmarkerna i väst som i öst. Våtmarkerna var i genomsnitt ett halvt hektar stora och anlades mellan två och tolv år före åren då mätdata samlades in. En del av våtmarkerna var utformade för att optimera kväve- och fosforrening och en del för en kombination av det och att öka den biologiska mångfalden.

Skillnad i flödesmönster mellan öst och väst
Det var skillnad i vattenflödets mönster under året mellan de östliga och västliga våtmarkerna. Eller skillnad i hydrologisk belastning som forskarna benämner det. I de östliga våtmarkerna kunde tillflödet torka ut helt under sommaren medan de västliga hade ett mer stabilt flöde under året. I en av våtmarkerna skedde ingen kväverening under mätperioden. I den våtmarken var medeldjupet 2,2 meter och det var mycket lite vegetation. Men forskarna tror att förklaringen till den negativa kväverening kan ha varit att det läckt in kväve i dammen från sidorna. Alltså vatten som inte provtogs i inloppet.

Kväverening även i ett förändrat klimat
I de andra åtta varierade kvävereningen mellan 400 och 1 800 kg kväve per hektar och år. Medeldjupet i dem varierade mellan 0,5 och 1,0 meter och mellan 10 och 60 procent av våtmarksytan var täckt med vegetation. Skillnaden i vattenflöde till trots var det ingen säkerställd skillnad i absolut kväverening mellan de östliga och västliga våtmarkerna. Däremot fanns sambandet att ju mer kväve som rann in i våtmarken desto mer renades bort i absoluta tal. Den relativa kvävereningen, alltså hur stor andel av tillfört kväve som renades bort, kunde delvis förklaras med vegetationsytan och utformningen av våtmarken.

Forskarna sammanfattar de olika påverkande faktorerna med att storleken på tillflödet av kväve, våtmarkens utformning och placering samt växtlighet har avgörande betydelse för funktionen att rena kväve. Forskarna såg ingen negativ effekt på kvävereningen av starkare variation i flödesmönster under året. Av det drar de slutsatsen att kvävereningen i anlagda jordbruksvåtmarker kommer att fungera även för de klimatscenarier som finns. Det är ett viktigt konstaterande eftersom det finns klimatscenarier som förutspår ökad kväveutlakning från åkermark just på grund av förändrat klimat och då blir det ännu viktigare att de kan fånga upp det kvävet.