Viktiga grödor på rena växtodlingsgårdar
Fång- och mellangrödor i växtföljden kan ge flera nyttigheter som att öka skörden av huvudgrödan, öka markens kolinlagring, öka den biologiska mångfalden och tillförseln av kväve genom biologisk fixering. En varierad växtföljd kan också kontrollera ogräs samt skadedjur och sjukdomar. Odling av fång- och mellangrödor kan också producera extra biomassa som blir foder eller substrat för att producera biogas.
Frågan i detta projekt var hur man utformar växtföljden så att förråd av kol och kväve byggs upp i marken med hjälp av fång- och mellangrödor samt med biologisk kvävefixering. Utmaningen är att hålla kväveförlusterna på en låg nivå och minska risken för kvävefastläggning på våren året efter fång- och mellangröda, vilket orsakar kvävebrist hos huvudgrödan. Flera olika grödor odlades under ett år. Det var insådd av klöver och gräs, höstvete, oljerättika, fodervicker, höstråg och luddvicker. Oljerättika samt fodervicker odlades tillsammans också, liksom höstråg och luddvicker. Som kontroll användes svartträda utan gröda.
Mängden biomassa från fång- och mellangrödor varierade mellan 1.0 och 4.1 ton per hektar. Samodlingar med vicker producerade mer biomassa än odling av enbart vicker och motsvarade skörd av enbart oljerättika eller höstråg.
Luddvicker var den mest effektiva kvävefixerande grödan och fixerade nästan 40 kilo kväve per hektar i samodling med höstråg. Bland de icke vinterhärdiga grödorna var det oljerättika och samodling oljerättika med fodervicker som ackumulerade lika mycket kväve i marken medan enbart fodervicker ackumulerade mindre. Bland de vinterhärdiga grödorna ackumulerades lika mycket kväve i samodling med luddvicker och höstråg som insådd med klöver och gräs. Kol/kväve kvoten i biomassa från fång- och mellangrödor var generellt lägre än 20.
Effekterna av fång- och mellangrödorna dokumenterades i vårvete som odlades året efter. Den högsta veteskörden och mest ackumulerat kväve i jorden erhölls där man odlat vicker eller samodlat vicker med oljerättika respektive höstråg. En låg vårveteskörd fick man efter insådden av klöver och gräs, som producerade mest kol vilket bygger upp markens mull på lång sikt. Mycket kol i marken orsakade kvävefastläggning och i kombination med återväxt av engelskt rajgräs i vårvetegrödan blev det en låg skörd.
I detta projekt så ökade vårveteskörden mellan 8 och 15 procent och ackumuleringen av kväve i marken ökade mellan 17 och 22 procent då vicker odlades året innan, i renbestånd eller i samodling med annan gröda. För att utveckla praktiska odlingstekniska åtgärder behövs mer kunskap om betydelsen av fång- och mellangrödans placering i växtföljden, vilka andelar vicker och höstråg som är mest optimala för att få önskade samodlingseffekter samt tidpunkter och teknik för att bryta och blanda ned fång- och mellangrödan effektivt i jorden.