Under årets åtta första månader har Skogsstyrelsen betalat ut 70 miljoner kronor i ersättning till skogsägare som fått formellt skydd av sina nyckelbiotopsrika marker. Ytterligare cirka 50 miljoner beräknas betalas ut innan årets slut.

– Detta är mer än det vi räknade med att betala ut innan året började. Vi märker att det finns en ökad medvetenhet hos allt fler skogsägare om att det går att få formellt skydd och därmed en ersättning för skogarna som är värdefulla både ekonomiskt och biologiskt, säger Johan Åberg, specialist på områdesskydd vid Skogsstyrelsen.

Under en tioårsperiod har regeringen avsatt totalt 2,5 miljarder extra för ersättning till skogsägare som får sin skog formellt skyddad. Skogsstyrelsen skyddar främst nyckelbiotoper genom två former av skydd: biotopskydd och naturvårdsavtal.

Under årets åtta första månader har Skogsstyrelsen betalat ut totalt drygt 120 miljoner kronor till skogsägare efter det att formellt skydd bildats. 60 procent av den summan, 70 miljoner kronor, gäller formellt skydd av nyckelbiotopsrika marker, som alltså har en särskilt hög andel nyckelbiotop.

Den nationella strategin för formellt skydd av skog säger att skydd av nyckelbiotoper på nyckelbiotopsrika marker är en prioriteringsgrund och att minst 12 000 hektar nyckelbiotoper på de markerna ska skyddas under perioden 2016 till 2020. Målet gäller sammantaget för Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelserna, som även de får del av regeringens satsning.

– Vi är medvetna om att fler registrerade nyckelbiotoper kommer innebära ytterligare marker med en hög andel nyckelbiotop och att detta innebär ekonomiska konsekvenser för den enskilde markägaren. Givet att vi har tillräckliga resurser även framöver ser vi goda förutsättningar att tillsammans klara målet om 12 000 hektar, säger Johan Åberg.

Mer fakta:

Extrasatsningen gäller till vad som kallas nyckelbiotopsrika brukningsenheter. En brukningsenhet är alla de fastigheter sammanslagna som en markägare har inom en kommun. Målet avser brukningsenheter mindre än 5 000 hektar där mer än fem procent av arealen, dock minst tre hektar, utgörs av nyckelbiotoper utan formellt skydd.