Med stora svängningar vad gäller priset på insatsvarorna i lantbruket borde det vara stor idé att lägga om inköpsstrategin och, i stället för att av tradition beställa varor när man behöver dem, se möjligheten att köpa när priset är lågt.

Inom industrin har man under många år pratat om ”just in time” när det gäller lagerhållning. Begreppet kommer från Japan och började användas efter andra världskriget som en taktik för att klara produktionen med minsta möjliga kapital. Ett stora företag som Toyota, då med liten kassa, behövde i princip sälja sina produkter innan man betalade sina leverantörer. Fördelarna var flera eftersom man slapp byggnader för att hålla eget lager och risken för inkurans, det vill säga att man fick skriva av lagerprodukter som blev otidsenliga och omöjliga att sälja eller använda, blev minimala. Denna filosofi lever fortsatt kvar inom stora delar av verkstadsindustrin, men inte överallt.
I dag finner man företag som i stället bygger ut sina lager för att ha möjlighet att köpa på sig råvaror, som exempelvis stål, när priset är det rätta. Detta är då företag som använder mer gångbara råvaror i sin produktion.
För lantbruksföretaget är det lämpligare att likna sig vid ett sådant företag än att jämföra sig med en tillverkare som producerar bilar med specialkomponenter som troligtvis är värdelösa om några år.
Vi har tidigare i år skrivit om en smågrisproducent som köpte in spannmål för strax under en krona per kg i våras. Han köpte in så mycket att när det var tid att tröska fanns det ingen plats kvar i spannmålslagret på gården. Den egna skörden fick i stället lagras i en korv. Strategin var rätt eftersom det bara kostar en dryg tioöring att lagra spannmålen i en slang och även med ett års ränta är steget långt till de två kronor han tvingats betala om han skulle köpa mer spannmål till sina grisar i dag.
Han var naturligtvis inte ensam om att göra en sådan affär, men långt ifrån alla animalieproducenter köpte spannmål.
Samma sak gäller växtodlingsföretagen. Under sommaren och hösten har ryktet om att priset på gödsel är i stigande. Det internationella priset på gödsel stiger eftersom spannmålsodlingen i världen förväntas öka till följd av höga spannmålspriser. De som köpte gödsel i somras för 2011 och eventuellt även för 2012 gjorde sannolikt en bra affär.
Varför köper då inte alla lantbrukare insatsvaror när priset är lågt?
Torsten Thuresson, ekonomirådgivare på Hushållningssällskapet i Kristianstad tror att det kanske är en kapitalfråga för lantbrukaren eftersom lagerplats normalt inte saknas
– Idag har vi lantbruksföretag som betalar allt från 2 till 12 procent i ränta på de sist lånade pengarna och för dem som befinner sig vid den högre nivån är brist på likvida medel en begränsande fatkor för att handla vid rätt tillfälle.
Men generellt sett betalar många lantbrukare en låg ränta och mot den bakgrunden anser Torsten Thuresson att det är mer rätt att ha fokus på att köpa vid rätt tillfälle.
– Vi kan ju ha prisökningar på 20 till 30 procent under mycket kort tid och då kan man lagra produkten under lång tid för att matcha kapitalkostnaden. Det var skillnad förr i tiden med stabila priser på förnödenheterna och en hög nominell ränta. Då var det mycket intressant med “just in time” för lantbruksföretag.
Han tycker att man även kan bortse från inkurans som ett argument för att inte hålla lager av gödsel, spannmål till foder, drivmedel och växtskyddsprodukter och det samma gäller även ny teknik och nya produkter.
Torsten Thuresson menar att lantbrukarna måste lära sig marknaden och vad som får priset att röra sig i ena eller andra riktningen. Som exempel används naturgas för att producera kvävegödselmedel, men priset på naturgas har inget med priset på gödsel att göra.
– Det har vi fått bevisat de senaste åren för priset på naturgas rör sig nästan inte alls, till skillnad mot vad vi sett på gödsel.
Enligt Torsten Thuresson är det många faktorer som spelar in. Man måste se vilka aktörer som finns på marknaden för de olika produkter man köper och säljer i sitt lantbruk. Ibland handlar det inte enbart om tillgång och efterfråga på marknaden utan en stor aktör kan mycket väl påverka priset genom att strypa tillgången på en produkt.

Priset på drivmedel stiger kontinuerligt men risken för stölder har fått lantbrukare att hålla minsta möjliga lager.