Den räntehöjning som varit fallet från mars till november i år om totalt 2,5 procent innebär en total ökad räntekostnad på 8,6 miljarder kronor per år för svenskt lantbruk som kollektiv. Siffrorna är beräknade på svenskt lantbruks totala skuld på 345 miljarder kronor.

Nyligen släppte Jordbruksverket siffror över svenskt lantbruks lönsamhet. År 2021 såg det bra ut med ett överskott till eget arbete och eget kapital på 24,6 miljarder kronor men för år 2022 beräknar Jordbruksverket att det bara blir 11 miljarder kronor över till dessa poster. En stor del förklaras av räntan mellan åren 2021 och 2022 men även justeringar i priser på det lantbruket producerar och säljer samt insatsvaror som köpt till produktionen.
Just nu är det många marknadsanalytiker som tror på prisfall för mjölken framöver och priset på spannmål och oljeväxter är redan på väg ner. Vad som sker med gödsel och energi är i dagsläget mycket osäkert.
Skulle räntan stiga med ytterligare 2,5 procent, vilket i stort sett inga ekonomer tror, men något som trots det mycket väl kan ske, försvinner ytterligare 8,6 miljarder kronor från de 11 och det blir endast 2,4 miljarder kronor kvar till svenska lantbrukares ränta på eget kapital samt ersättning till eget arbete.
I förra veckan rapporterade vi från ett seminarium inom lantbruksekonomi från danska Odense. Agromarkets chefsanalytiker John Jensen berättade då att han tror på fortsatt ränteuppgång. Läs den artikeln genom att klicka här. Att Riksbanken och svenska banker som kollektiv bara tror på en liten räntehöjning till i början av 2023 och att det sen faller tillbaka under 2025 respektive 2024, beroende på vem man frågar av de två aktörerna, är inget John Jensen tror på. Hans åsikt är att vi går in i en helt ny ekonomisk fas med stigande räntor och en helt ny lägstanivå.
Detta kan få mycket allvarliga konsekvenser. De som bara drivit företag de senaste 25 åren har bara lärt sig att förhålla sig till fallande eller stabila räntor, aldrig uppgång.
Det är alltid lätt att vara efterklok men det är på sin plats att kritisera ekonomer som uttalat sig de senaste fem åren om den framtida ekonomin. Aldrig någonsin har så många haft så fel, och gång efter gång.
Så sent som sommaren år 2021 kunde man, till följd av en coronadopad ekonomi, ta ett lån med fast ränta på 1 procent i 10 år.
I dag är 80 procent av alla bottenlån med rörlig ränta i Sverige. Varför hoppade inte fler på det tåget den sommaren?
För att alla ekonomer sa att räntan kommer aldrig att stiga och skulle den stiga lite så faller den snabbt tillbaka.
Låntagarna låg kvar med rörligt lån och betalade 1 procent, det samma som om de bundit!
Vad kunde man möjligtvis vinna? Att den rörliga räntan gick ner till 0,5 och man tjänade ytterligare en halv procent.
Alla som ser i backspegeln i dag måste fundera på hur man egentligen resonerade?
De 20 procent som i dag ligger med bunden ränta, grattis!
För varje gång räntan gått upp under året, totalt fyra gånger, så har ekonomer hela tiden sagt. Nu är det för sent att binda. Nu har det tåget gått.
Men det hade det ju inte!
Och det är inte säkert att tåget har gått i dag heller?
Förutom John Jensen på danska Agromarkets har vi på Lantbruksnytt inte funnit någon ekonom som tipsat om att det kanske faktiskt är lämpligt att binda räntan vid dagens nivå som ligger mellan 3,9 till 4,1 procent beroende på bindningstid i intervallet 4 till 10 år.
Det första rådet måste vara att sätta sig och räkna. Klarar man 4 procent men inte 6 till 8, ja då har nog faktiskt inget tåg gått, då är det nog rätt tid att binda räntan.
Det andra rådet måste vara. Ska man överhuvudtaget lyssna på ekonomer som uttalar sig i nyheterna? De har haft fel i fem år i streck, och gång på gång. Varför ska de plötsligt ha rätt nu?