Små eller stora gårdar
Storleksrationaliseringen inom lantbruket har gått förhållandevis snabbt fram i Sverige jämfört med i många andra länder i Europa. Men för den skull är det nog inte fel att det rullar på ytterligare.
När det är en debatt om svenskt lantbruks framtid är det ofta många som vidhåller att det måste bli lättare för unga att starta lantbruk och att lönsamheten ska förbättras så att fler vill bedriva lantbruk. Man tolkar det som att tanken är att det ska bli fler lantbrukare.
Och det kan naturligtvis vara trevligt med en stor mängd familjelantbruk runt om i landet.
Men frågan är om det är rätt väg att gå om svenskt lantbruk ska producera livsmedel i tillräcklig kvantitet och till rimliga priser?
All övrig verksamhet har rationaliserats kraftigt, inte minst inom industri och handel, att just lantbruket ska stå bredvid förefaller märkligt.
För Lantbruksnytts del är det naturligtvis en fördel med många små lantbruk, då får vi fler besökare och kan även sälja fler prenumerationer på vårt lantbruksteknikmagasin, men om vi inte enbart tittar på egen sak, ja då förefaller det som mest sunt att lantbruk fortsätter att bli större.
En villfarelse när lantbruken blir färre är att gårdar läggs ner. Så är oftast inte fallet. Gårdar slås ihop till större enheter och bostäder och ekonomibyggnader som blir över säljs som bostäder, hästgårdar och till annan verksamhet. Det går att utnyttja alla resurser och det behöver inte bli färre bosatta på landsbygden för det.
Stora lantbruk har även den fördelen att dessa kan investera i modern teknik, system som är bra för att bedriva lantbruket på ett klimatsmart och miljömässigt bra sätt och även med god djuromsorg. Produktionskostnaden blir även mindre per enhet livsmedel på stora rationella enheter.
Runt om i Europa har strukturrationaliseringen gått betydligt långsammare jämfört med i Sverige. Skulle som exempel Ukraina bli medlemmar i EU i framtiden utgör det landets åkerareal 25 procent av den totala åkermarken i EU. I Ukraina finns stora rationella lantbruk och det kommer ställa till problem för övriga Europeiska länder om vi inte hänger med.
Så mät inte svenskt lantbruk i antalet gårdar eller medelåldern på lantbrukarna. Det enda som egentligen är viktigt är den totala livsmedelsproduktionen samt lönsamheten. Ett annat viktigt mått är balansen mellan animalieproduktion och växtodling för att ha en beredskap för växtnäring vid tillfälle av kris eller krig och likaså en beredskap för energiförsörjningen. Hur mycket åkermark kan avsättas till energiproduktion utan att det blir livsmedelsbrist.
Vilken totalt verklighetsfrämmande artikel.
Storleksrationaliseringen är väl det sämsta som kan hända svenskt jordbruk, familjer och dess generations gårdar är ofta hög producerande enheter som kan försörja stort antal människor med mat.
Varför ska allt industrialiseras för och storleksrationaliseras för att vara produktivt.
Dyngsnack. Kan tro att Bill Gates har skrivit artikeln.
Många små gårdar står för en otrolig hållbarhet både miljömässigt som ur beredskaps synpunkt.
Lägg ner monokulturerna, befolka landsbygden och se till att ånga familjer har jobb där de även gör nytta för biologisk mångfald.
Bra skrivet 👍
Håller helt med! Jag vill flytta till landsbygden från stan. Men jag skulle aldrig köpa en liten plätt med 3 ha. Minst 10-20 ha behöver jag om det skulle vara intressant. Och mer än så behöver ingen ha. Konfiskera hellre marken från dem som äger mer än 20 ha. Storhetsvansinne!
Håller med, känns som du säger som globalisternas agenda. Monokultur är väl en av de största problemen inom industrialiserade jordbruk.
Monokulturen försvinner allt mer. Även stora lantbruk arbetar aktivt med växtföljden i dag för att bland annat minska risken för resistens.
Strukturrationaliseringen i Sverige har redan nästan nått vägs ände. Det är mycket bättre för landet med t.ex 5st 200ha gårdar än ett 1000ha stor-jordbruk. Det är ett utbrett missförstånd att storleksrationalisering alltid leder till kostnadseffektivisering. Vi vet alla att de mest expansiva jordbruket också betalar de högsta arrendena/markpriserna i marknaden, alltså högre markkostnad i storjordbruken. Dessutom visade en studie bland gårdar i olika storlek för några år sedan att avkastningen SJUNKER bland gårdar som odlar över 400ha. Maskinkostnaden blir ofta i praktiken likartad. Så vem är det som vinner på strukturrationalisering över 400ha? definitivt inte lantbrukarna ekonomiskt, definitivt inte landet. De enda som tjänar på ytterligare strukturrationalisering är bankerna och maskinfirmorna.
Den goda strukturrationaliseringen i Sverige är nästan färdig, fortsatt drivs den bara av hybris och brist på fantasi.
Det kan nog stämma i många fall, att blir det för stort minskar avkastningen per hektar, men det är inte säkert att lönsamheten minskar då kostnaden per hektar faller.
Sen är medelarealen på svenska lantbruk i dag drygt 51 hektar, så det är ju en bit kvar till den gräns du anger på 400 hektar.
Sen är det ju upp till var och en att driva den storlek på lantbruk som man önskar.
Patrik här ovan är ju övertygad om att mindre lantbruk är det bäst. Är dessa är konkurrenskraftigare än de stora, ja då är det ju inga bekymmer.
Då är det ju bra som det är.
Men jag tycker mig oftare höra företrädare för mindre lantbruk beklaga sig över liten lönsamhet i lantbruket än vad jag hör företrädare för de större lantbruken beklaga sig i denna fråga. Där av min fundering om att lantbruken kanske behöver bli större.
Problemet är just att politiken som förs inte gör små gårdar lönsamma, de styrande vill se just en rationalisering som du nämner och har drivit linjen för lönsamhet mot antal hektar brukad mark.
Mosaik landskapet är snart ett minne blott det som gjort Sverige till ett hög producerande jordbruksland en gång i tiden med många familjer och själar som sliter sida vid sida är efter år det är vad som byggt landet varför kan inte det vara lönsamt ett dela på jorden, bruka så som det gjorts i alla tider med artrikedom och kunskap. Idag ska allt gå snabbt, vara stort och lönsamt. Väldigt sårbart och som sagt monokulturerna dödar på sikt både jord och mångfald med pollinerare. Då är det färdig odlat.
Måste även tro att 10 mindre gårdar som måste ha samma utrustning som en stor bör vara bättre för både maskinhandlare, intresse organisationer mm.
Snart finns väl vara en fack organisation med fabriks anställda och djur i data program med nummer i örat som går inomhus året runt med pipelines till AI mejeriet. Vem vet, ordet är fritt likaså tyckandet men rationalisering kan inte pågå för evigt. Ta några steg bakåt i tiden och vi har troligen det bästa receptet med lite finjustering.
Det kan kanske bero på att de expansiva större jordbruken är mer kapitalstarka redan från början, om man inte är kapitalstark är det ju svårt att expandera idag. Absolut är ju 51ha inte ett bra arealunderlag vid konventionell odling (men kan vara det vid odling av specialgrödor med hög omsättning). Tycker dock jordbruk i den storleken är sällsynta redan idag så frågan är om statistiken lurar oss, kan det vara så att många gårdar från 0-51ha redan är utarrenderade till större lantbruk men kvarstår som egen enhet i någon databas?
Det är detta med att kostnaden per hektar skulle falla som jag menar inte är givet, jag menar att de mest jordhungriga lantbruken betalar ca 1000kr/ha högre arrende än genomsnittsarrenden samt i praktiken kanske inte får minskade maskinkostnader och mängdrabatter på utsäde etc minskar bara kostnad marginellt. Möjligen om man har personal som går på halvfart sedan tidigare att man får bättre kostnadstäckning för dem.
Vi utarmar vår egen yrkeskår när ungdomar som är duktiga odlare eller djuruppfödare aldrig får chansen att driva sitt eget företag (på 100-300ha) utan marken slukas av ett fåtal kapitalstarka storjordbruk som dessutom sen får problem med personalförsörjning.
Det finns cirka 3 miljoner hektar åker i Sverige och drygt 58 000 lantbruksföretag, det blir cirka 51 hektar per lantbruk i snitt.
När jag gick i lantbruksskolan i början av åttiotalet hade den svenska snittgården cirka 30 hektar åker.
Det var för lite då och det är för lite nu för en rationell drift där modern teknik kan utnyttjas för att minska mängden diesel, gödsel och växtskyddsmedel per producerad enhet livsmedel. Bra för miljö, klimat och plånbok.
Trots det har svenskt lantbruk gjort bra ifrån sig ekonomiskt. Priset på det som produceras på en gård och säljs har många gånger i stort sett samma pris i dag som på åttiotalet. Vete fick man då 1:30 kronor per kg för och i dag drygt 2. Men en ny traktor i mellanklassen kostade då 100 000 kronor mot i dag 2 miljoner.
Samma liknelser kan göras med dieselolja, gödsel och växtskyddsmedel. Mycket dyrare i dag.
Lantbruk är egentligen betydligt lönsammare i dag jämfört med för 50 år sedan. Kalkylen för höstvete har i dag ett TB II på cirka 5 000 kronor, och när jag gick i lantbruksskolan var det minus 300.
Tänk om vi i dag kunde köpa mark för 30 000 kronor per hektar, som vi kunde på åttiotalet, i stället för som i dag 300 000.
Vem har drivit markpriserna till dagens nivå, det enda faktum som gör det svårt för unga att etablera sig som lantbrukare?
(för lönsamheten är det faktiskt inget fel på i dag, varken inom växtodling eller animalieproduktion)
Det är inte politikerna som drivit upp mark- och arrendepriserna, utan det är enbart lantbrukarna själva som bjudit över varandra när något blivit till salu.
Då kan det ju inte vara politikernas roll att rädda lantbruket om det ibland är lite tufft med lönsamheten för att man köpt marken för dyrt och sen stiger räntan.
En välskött gård med liten belåning kan knappast vara svår att generationsväxla. Då är det betydligt svårare med en större. Så ni som sitter på gårdar och vill ha kvar dem i den storlek de är i dag. Varsågoda. Fältet är fritt!
Hur många inaktiva företag eller typ trädgårdsföretag är inräknat i dessa “lantbruksföretag” troligen 38 000 aktiva gårdar.
Hur mycket av “lönsamheten” är bidrag från EU och staten?
Hur kan du räkna ut att lönsamheten är bättre idag?
Använder du schablon siffror?
Allt är ju subventionerat på ett eller annat vis hur kan då lönsamheten egentligen vara god i lantbruksföretag?
Står dom på egna ben? Om en traktor kostar så ofantligt mycket idag och vete priserna är nästan desamma hur kan det möjligen vara lönsammare att driva lantbruk idag?
Läste någonstans att staten får 11 kronor för varje 10 kronor ett lantbruksföretag tjänar. Handlarna gör miljonvinster på bondens varor som vi knappt går runt på att sälja efter diesel, försäkringar, utsäde, mm.
Fast det är klart att bruka runt 100 hektar som är en heltidstjänst är väl förlegat, lika bra att sälja och börja jobba på fabrik. Då kan ju nån annan få 1100 hektar istället för tusen och bli super lönsam dom 3 timmarna han ser sitt fält om året.
Med snabba stora och dyra maskiner behövs inte fler timmar, lite gps och mycket gift så drar vi ner antal timmar det tar att bry sig om marken bara det rullar in slantar, slantar och mer slantar… Skit i naturen
Vi drev ju lantbruk på åttiotalet och vi driver ju lantbruk i dag, och därför vet vi att det är betydligt lönsammare i dag. Framförallt för att vi är duktigare och effektivare. Och då har vi trots det en synnerligen större kapitalskuld. Men så är ju räntan liten i dag, endast 5,5 % mot cirkla 13 % på åttiotalet.
Intressant jämförelse om TB2, kände inte till detta dagens kontra 80-talets TB2. Om du nu dock lånar till de 300.000kr per ha så har du kanske 300.000×0,04=12000kr/ha i räntekostnad för ditt nyköpta hektar.Håller helt med om att lantbrukarna har störst skuld själva till att situationen är som den är. Det framstår som riktigt dumt att klaga på väder,torka och politik när man själv frivilligt dragit på sig så höga kostnader att man inte har marginal i sitt företag.
Har svårt att känna igen mig i genomsnittsarealen 51ha, beror förstås på var man bor men står fast vid att det är bättre med flera typ 200 ha gårdar än 1000+ha gårdar. Egen företagare blir generellt mer engagerade i sin egen gård än vad som kan förväntas av anställd personal i storjordbruk.
En mer relevant bild av Sveriges gårdsstruktur är diagram L i följande länk: https://jordbruksverket.se/om-jordbruksverket/jordbruksverkets-officiella-statistik/jordbruksverkets-statistikrapporter/statistik/2022-10-20-jordbruksmarkens-anvandning-2022.-slutlig-statistik
Där ser man att snart 70% av åkermarken brukas av företag med mer än 100 ha och mindre arealenheter än det har bara några % vardera. Dessutom kan man anta att en del mark med sämre beskaffenhet befinner sig i de mindre enheter och kanske inte skulle odlas i så mycket större utsträckning ändå. Att 70% av åkermarken redan idag odlas av företag med mer än 100ha känns mer som verkligheten runtikring en själv med gårdar. Många upplever nog idag att 100-150ha också är för litet för maskininvesteringar så kanske att strukturrationaliseringen har en vända kvar till 300ha.
Ja du ser.
Vi är nog överens
Men jag kan tillägga och hålla med en av er länge upp i debatten. För maskinhandlaren är det bättre med många små lantbruk än ett fåtal stora.
Och antagligen för dem som säljer gödsel, utsäde och växtskyddsmedel också.
Och FRAMFÖRALLT för LRF.
“Det enda som är viktigt är produktionen och lönsamheten?” Wow. Nej det är långt ifrån det enda som är viktigt. Näringsinnehållet i livsmedlen? Diversifiering? Biologisk mångfald? Konkurrenskraft? Jag skulle nog säga att jag uppfattar lantbrukens framtid precis tvärtom. Det behövs fler gårdar, små gårdar, diverse gårdar som producerar olika grödor på olika platser och på olika sätt. Då bidrar vi till biologisk mångfald, även på ett naturligt sätt. Oftast odlas grödor på små gårdar utan en tillstymmelse av kemikalier och/eller konstgjort gödsel o föda till bytesdjur. Jag håller med om att hela världen inte kan bli småbrukare plötsligt. Men jag vill inte att de ska bli färre heller. Tänk att leva i en värld där all världens mat styrs och produceras av kapitalister som inte tänker på annat än $. Vill man äta den maten? Det är inte längre långsökt än att jämföra smaken och kvalitén på dsgens egenodlade grödor med det som säljs i butiken? Natt och dag! Matproduktion har genom historien funnits tillgänglig för alla och borde förbli så.
Självklart är inte lönsamhet den enda viktiga i ett lantbruk, men det är ju en förutsättning i grunden för att kunna bedriva lantbruk. I dag pumpas det in skattepengar i lantbruket i hela västvärlden för att dels hålla igång det, dels så att myndigheterna har makten över maten. Det är inte rimligt att en liten gård med 10 hektar åker, lika mycket bete och några kor får 50 000 kronor i EU-stöd varje år och så produceras det nästan inget alls.
Så ser det ju ut i dag!
Oavsett man driver stora eller små gårdar, lantbruket måste vara lönsamt och drivas hållbart för klimat och miljö, i dag och i framtiden.
Lönsamheten ska inte skapas av skattepengar, den ska skapas av näringen själv.
Ett exempel på motsatsen i en artikel i ATL
Årets rådgivarinsats tilldelades Anton Karlsson från Fyrklövern. Han var med som rådgivare när KRAV-gården Hulterstad gård ställdes om från 500 kor till 300, en minskning som gjorde gården mer lönsam. “Ofta brukar man ju räkna på att man ska ha fler djur hela tiden, men i det här fallet lyckades vi hitta en mer lönsam produktion genom att anpassa oss till andra faktorer och göra vissa saker mer rationellt och effektivt. Detta var en strukturförändring som passade kunden bättre både sett till areal och vad de ville i familjen. Det blev väldigt bra”, säger Anton Karlsson. Läs mer hos ATL.
Det är ett intressant exempel. Nu är ju inte 300 kor en liten gård heller. I Frankrike är det exempelvis totalt förbjudet med en gård med 300 mjölkkor, den är för stor där.
Det gäller att nå lönsamhet, om man sen går uppåt eller neråt spelar mindre roll.
Det jag menar är att vi får inte sträva efter små gårdar, bara för att man tycker det är trevligt, om större är det mest ekonomiska.
Sen är ju valet fritt, den som äger gården bestämmer!
Jag tror att Sverige är på väg att gå lite för långt vad gäller storleksrationaliseringen inom mjölkproduktionen. Jämfört med övriga euländer ligger vi redan nu förvånansvärt högt (103 kor) Tyskland, Belgien, Nederländerna, Österrike, Frankrike mfl. ligger betydligt lägre. Att Danmark ligger över 200 kor är inte förvånande, där de i stort sett bara är slättbygd.
Stora delar av Sverige består av skogs o mellanbygd där de snabbt blir långa transporter. Storlekfördelarna försvinner där snabbt. I en transporttung produktion som mjölkproduktion är tappar du snabbt storlekfördelarna. Inom mjölkproduktionen finns ingen entydig forskning som visar att större enheter är lönsammare